Syd- och Mellanamerikas kolonisering

Columbus

Christofer Columbus var en italienare med en dröm, att hitta ett sätt att segla västerut till Indien. På det viset skulle en ny handelsväg för kryddor, porslin, siden och andra lyxprodukter frän Asien till Europa öppnas upp.

Oturligt nog för Columbus fick han inte mycket stöd för sin dröm. Det var känt sedan länge att jorden var rund. Det var inte svårt att räkna ut att en resa västerut från Europa till Indien skulle ta så lång tid att besättningen ombord skulle dö av svält eller törst. Men till slut fick han ekonomisk hjälp av Spaniens kung och drottning och kunde resa ut mot solnedgången i slutet av 1400-talet i skeppet Santa Maria och två följeskepp. De seglade ner till Kanarieöarna och därifrån följde de passadvindarna över Atlanten. Oktober 1492 nådde skeppen äntligen land. Columbus hade upptäckt Amerika, även om han själv trodde att han nått Indien.

Detta var den första av fyra resor över Atlanten. Columbus drevs av en önskan att hitta rikedomar i Indien eller Kina, främst guld. Det gjorde han inte. Istället plundrade han öborna i Karibiska havet på de få guldföremål de hade och fortsatte ett plundringståg mellan öarna i Karibien. Urbefolkningen förslavades och placerades som gratis arbetskraft på plantager och i gruvor. Detta trots att både kungen och drottningen av Spanien uttryckligen förbjöd Columbus och hans män att ta urbefolkningen som slavar. Tusentals dog i sjukdomar som de vita förde med sig och som invånarna i Nya världen saknade motståndskraft mot, främst smittkoppor. Behandlingen av urbefolkningen var så fruktansvärd att Columbus fängslades och släpades mot sin vilja tillbaka till Spanien efter sin tredje resa över Atlanten, men fick ändå kungens förtroende att göra en fjärde resa. Och detta var ändå bara början på hur urbefolkningen i Nya världen skulle behandlas.

Portugals anspråk

Uppdelningen av Nya världen, mellan Spanien och Portugal Även Portugal var intresserad av det nya landet i väst. För att undvika strider mellan Portugal och Spanien tog de hjälp av påven som bestämde att all mark väster om en längdgrad som låg mellan 42° och 50° väst, beroende på hur man räknade, skulle tillfalla Spanien och det öster om längdgraden skulle tillfalla Portugal. I praktiken var det bara Brasilien som hamnade öster om längdgraden. Brasilien blev en portugisisk koloni och än idag är portugisiska Brasiliens officiella språk och katolsk kristendom den officiella religionen. Spanien tog resten.

Magellans världsomsegling

Efter Columbus upptäckt bestämde sig Ferdinand Magellan, en portugis i spansk tjänst, att försöka komma runt Amerika och fortsätta längre västerut, till kryddöarna i Indonesien Han lättade ankar 1519, med fem fartyg. Det skulle dröja till 1521 innan expeditionens sista skepp återvände till Spanien, resterande fyra skepp hade förlorats längs vägen. Magellan själv blev dödad i strider med urinvånarna på Filippinerna.

Det viktigaste var ändå att Magellans expedition visade att det var möjligt att ta sig till Indonesien genom att resa västerut. Det enda som saknades var kolonier längs vägen med möjlighet att fylla på färskvatten och förnödenheter.

Cortéz och Aztekerna

Hernán Cortés hade fått tillstånd att bygga ett fort och grunda en handelsstation längs kusten i nuvarande Mexiko. Men Cortéz hade större visioner än så. Det gick nämligen rykten om ett stort rike styrt av en grym stam som hette Aztekerna uppe i bergen. Ett folk som dessutom hade mycket guld.

1519 färdades han från kusten, vidare in i inlandet, med 700 man och 24 hästar. Cortéz hade tur. Det visade sig att Aztekerna hade en legend om en vit gud med skägg som skulle komma över havet, och därför betraktades Cortéz som gudomlig av aztekerna. I alla fall i början. Aztekerna var dessutom blodtörstiga. I deras religion ingick att de offrade människor till solens ära, helst varje dag. Eftersom aztekerna hellre offrade människor från grannstammarna än sina egna medlemmar var det lätt för Cortéz och hans soldater att övertala aztekernas grannar att hjälpa Cortéz att anfalla aztekernas rike och krossa det. Striderna varade i tre år, till 1521. Under den tiden spred sig dessutom många olika sjukdomar, främst smittkoppor, från de vita och dödade stora delar av urbefolkningen, som saknade motståndskraft. Skjutvapnen i Cortéz armé var inte särskilt effektiva, men fungerade bra att skrämma urinvånarna med, tillsammans med hästarna. Urinvånarna trodde att häst och ryttare hängde ihop som ett konstigt monster på fyra ben de aldrig tidiagre sett.

Källor

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons.