Åtgärder

Berättarperspektiv

Från Skolbok

Vem för berättelsen framåt? Det avgörs av ”berättarperspektivet”. Det finns i huvudsak tre olika berättarperspektiv.


Jag = Förstapersonperspektiv

Här skrivs det som att författaren tar rollen som huvudperson: ”Jag gick över gatan ...”. Det är en berättarform som är bra om man vill beskriva vad huvudpersonen känner eller funderar över. Nackdelen är att det är lätt att vare mening börjar med ”Jag”. Dessutom vet läsaren direkt att huvudpersonen inte dör, oavsett vilka faror den drabbas av. Det kan göra berättelsen litet tråkig. Det finns en mer spännande variant där ”Jag” personen står bredvid huvudpersonen och beskriver den genom sina ögon. Ett exempel på det är dr. Watson i böckerna om Sherlock Holmes.

Om man har flera huvudpersoner kan man skifta "jag" mellan dem i olika delar av berättelsen eller olika kapitel.

Hazel-eyes-argentina.jpg


Han eller hon = Tredjepersonperspektiv

Här beskriver man en person. ”Han gick över gatan ...”. Om man använder den här berättarformen skall man inte beskriva vad den känner inom sig. Det är istället personens handlingar som visar det. Det är fel att skriva ”Han var så arg att han kunde spricka”, för det vet ju inte läsaren. Istället kan man skriva ”Han var röd i ansiktet och flåsade högt. Hans uppspärrade ögon avslöjade hur arg han var inombords”. Fördelen med det här perspektivet är att man kan vara rätt brutal och elak med personerna i berättelsen, läsaren vet aldrig vad som kommer att hända med dem i framtiden.

He and she, together (3680125710).jpg


Flugan på väggen

Är den som berättar "flugan på väggen" är det helt enkelt någon som ser vad som händer och rapporterar handlingarna, men aldrig varför de sker. Det vet ju inte flugan. Författaren Hemingway var väldigt förtjust i det här sättet att skriva och kallade den isbergstekniken. Det som flugan ser är bara en del av berättelsen, resten ligger dolt mellan raderna , precis som när merparten av ett isberg är dolt under havsytan, och läsaren får själv lista ut det.

Allvetande berättare

Som allvetande berättare kan man beskriva allt utan att vara del av berättelsen. Den allvetande vet hela tiden allt som personerna i berättelsen tänker och känner och beskriver det för läsaren. Både det som händer just nu i berättelsen, men också det som hänt tidigare och det som kommer att hända.

Det här sättet att skriva är rätt tråkigt eftersom precis allt kan avslöjas för läsaren när som helst i berättelsen, men det är ett vanligt sätt att skriva sagor för barn på.

God answers Job from the Whirlwind 1803-05 (Butlin 461), detail.jpg


Källor

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ber%C3%A4ttarperspektiv


Bildkällor

Samtliga bilder är från Wikimedia Commons.