Första världskriget, östfronten

Från Skolbok
Hoppa till: navigering, sök

800px-Russian_Infantry_LOC_17301u.jpg

Ryskt infanteri

Genom Schlieffenplanen bestämdes att merparten av den tyska armén skulle anfalla Frankrike, vilket lämnade den del som skulle försvara gränsen mot Ryssland mer underlägsen än de som skickades till Västfronten, totalt drygt 210 000 man skulle stå upp mot 800 000 ryska soldater. Enligt Schlieffenplanen beräknades det ta sex veckor för Ryssland att mobilisera, men i verkligheten tog det bara tio dygn, det ryssarna vann i hastighet förlorade man i annat och de ryska soldaterna var både mer otränade och sämre utrustade än sina tyska motståndare.

När Tyskland förklarade krig mot Ryssland bestämde ryssarna att de skulle dela upp sina soldater i två avdelningar. En marscherade mot sydväst för att gå till anfall mot Österrike-Ungern medan den andra anföll Ostpreussen.


Innehåll

Vad hände i Ostpreussen?

%C3%98stpr%C3%B8jsen-terr%C3%A6n.jpg

Ostpreussen 1914. I området med blått rutmönster ligger Tannenberg och de Masuriska sjöarna (numera i Polen).


Den 17:e augusti 1914 marscherade de ryska trupperna in i Ostpreussen och de mötte den tyska armén den 22:a augusti 1914. Tyskarna hade hade svårt att hålla stånd mot ryssarna som visserligen hade sämre ledare än tyskarna men hade så många fler soldater till antalet. Ryssarna vann seger på seger men hela tiden retirerade fienden västerut och man fick inte till något avgörande slag. I Tyskland insåg man vad som höll på och hända så man skickade två av sina bästa generaler till att leda försvaret av Ostpreussen: Paul von Hindenbuer och Erich Ludendorff.


Slaget vid Tannenberg

Fel vid skapande av miniatyrbild: Ogiltiga parametrar för miniatyrbilden
Ryska krigsfångar vid järnvägsstationen i Tilsit efter slaget vid Tannenberg.

Den 25:e augusti lyckades den tyska underrättelsetjänsten snappa upp ett ryskt radiomeddelande där de hörde att ryssarna tänkte dela upp sin armé i två delar för att anfalla tyskarna från två håll samtidigt i en "kniptångsmanöver", dvs. när en anfaller framifrån går en annan till attack bakifrån. I meddelandet fanns också uppgifter om hur- och var de ryska soldaterna fanns utplacerade. Detta var vad tyskarna väntat på och dagen efter anföll man den ena av de ryska avdelningarna med full kraft, något som kom som en total överraskning för ryssarna som hela tiden bara jagat tyskarna på flykten. Samtidigt som en avdelning av tyskarnas armé gjorde en frontalattack på ryssarna gick andra tyska soldater runt och omringade ryssarna. Hela striden tog fyra dagar och den 29:e augusti hade bara 10 000 av de 150 000 tusen man ryssarna hade i sin avdelning klarat sig från att dödas eller bli krigsfångar.

Slaget vid de Masuriska sjöarna

Den andra delen av ryssarnas norra arme var kvar i Ostpreussen och den retirerade långsamt österut, tillbaka mot Ryssland, under ständiga tyska angrepp. I september hade ryssarna besegrats och de stod åter vid den Ostpreussiska gränsen där angreppet hade börjat i augusti. 125 000 man stupade i striderna och ryssarna förlorade merparten av sina kanoner utan att åstadkomma någonting alls.


Genom slagen vid Tannenberg och de Masuriska sjöarna tappade Ryssland halva sin armé samtidigt som tyskarnas förluster var små och Ryssland var inte längre så stort hot. Det skulle ta ända till 1945 innan ryska soldater återigen marscherade på tysk mark. Segrarna gjorde också både Ludendorff och Hindenburg till krigshjältar. Mycket tack vare dessa segrar blev Hindenburg senare vald som tysk rikspresident 1925-1934, och var den person som utnämnde Adolf Hitler till rikskansler år 1933.

Hindenburg-ludendorff.jpg

Hindenburg och Ludendorff vid östfronten.

Vad hände i kriget mot Österrike-Ungern?

Austria1914physical.jpg

Karta över Österrike-Ungern 1914, Galicien ligger i nordöstra delen.


I Norra delen av landet finns ett landskap som heter Galicien, och det var in i det området den mäktiga ryska armén marscherade in. Det var en nästan 50 mil lång front som var svår att hålla för försvararna. Från början tvingades de dåligt organiserade soldaterna från Österrike-Ungern hela tiden till reträtt och hade tvingats ända ner till Karpaterna, en bergskedja, innan man bad Tyskland om hjälp, vilket man också fick. De tyska soldaterna som hade besegrat sin fiende i Ostpreussen kunde skickas söderut mot Warszawa och anfalla ryssarna norrifrån, något som gjorde att ryssarnas angrepp i Österrike-Ungern stoppades upp.

800px-An_engagement_in_Hungary_between_an_Austro-Hungarian_force_and_Russian_cavalry.jpg

Strid mellan soldater från Österrike-Ungern och ryskt kavalleri, i Galicien 1914.


Med gemensamma krafter drev man ryssarna ut ur Österrike-Ungern och hösten 1915 var ryssarna tillbaka i Galicien igen, det landskap där offensiven hade börjat. Under ett halvårs tid hade mer än 2 000 000 ryska soldater stupat, dött i strid. Tyska arméns ledare, general Erich Falkenhayn ansåg att ryska armén visserligen hade skadats, men ansåg att det behövdes mer soldater för att besegra ryssarna. Så blev det aldrig. I september 1915 bestämdes att man skulle sluta anfalla ryssarna och att överskottet av de tyska soldaterna på östfronten skulle skickas till Verdun på västfronten istället för att hjälpa till att besegra Frankrike.

Ryssarna försökte sig på ännu en offensiv på östfronten under hösten 1916 som inte ledde till någonting annat än att ytterligare ungefär en miljon ryska soldater dödades.

Det sista försöket från ryssarnas sida att segra mot Tyskarnas- och Österrike-Ungerns soldater kallades Kerenski-offensiven och påbörjades i juli 1917. Den blev för mycket för det ryska folket och knäckte både soldaternas stridsvilja och lojaliteten till Rysslands ledare, tsar Nikolai II.

Ryska revolutionen

Trycket på folket blev för högt vilket ledde till en revolution i Ryssland som kallas ”Oktoberrevolutionen”. Bolsjevikerna med Lenin som dess ledare tog över styret av Ryssland och började direkt att förhandla om en fred med både Tyskland och Österrike-Ungern. Ryssland var på gränsen till inbördeskrig och man kunde helt enkelt inte slåss med andra länder samtidigt.

19170704_Riot_on_Nevsky_prosp_Petrograd.jpg

Hungerkravaller i Petrograd (nu s:t Petersburg) slås ner brutalt av tsarens trupper, huvudgatan Nevski Prospekt 1917.

Freden på östfronten

Kriget på östfronten avslutades officiellt 16:e december 1917 genom det som kallas ”Brest-Litovsk freden” med enorma landsförluster för Ryssland. Men genom freden kunde Bolsjevikerna använda sina soldater mot fiender inuti Ryssland istället för fiender utanför landet och Lenin menade att när man väl besegrat alla fiender inuti landet kunde man återuppta kriget utanför landet för att återerövra de förlorade landområdena.

wwi.gif

Den tjocka svarta linjen visar var Rysslands gräns slutade efter freden i Brest-Litovsk.

Om du ser på kartan här ovanför ser du att det är enorma områden som gavs till Tyskland och Österrike-Ungern. Hade de vunnit kriget skulle Tyskland blivit Europas största land. Nu förlorade man kriget istället och de områden som Tyskland och Österrike-Ungern erövrat från Ryssland blev fristående länder efter kriget.


Filmer om östfronten


Ryska armén vintern 1915

Bildspel, ryska armén

Källor

http://www.spartacus.schoolnet.co.uk/FWWeastern.htm

http://www.militaryhistoryonline.com/wwi/articles/tannenberg.aspx

http://militaryhistory.about.com/od/worldwari/a/wwi1914_3.htm

http://militaryhistory.about.com/od/worldwari/a/wwi1914_3.htm


Bilder

Samtliga biklder från Wikimedia Commons utom:

Karta efter freden i Brest-Litovsk: kcjohnson.files.wordpress.com/2009/07/wwi.gif


Läs mer

Bildsidor (2 st) med bilder från östfronten unde 1:a världskriget:

http://englishrussia.com/2012/05/17/at-the-eastern-front-of-wwi-1914-17/

Personliga verktyg