Åtgärder

Häxprocesserna

Från Skolbok

(Lämplig för mellanstadiet)

Den tid då främst kvinnor avrättades utpekade som häxor är ganska kort i vår historia, men det är ett av de främsta bevisen på hur samhället aktivt förtryckt och varit elakt mot just kvinnor. För att inte något liknande skall hända igen är det viktigt att uppmärksamma det.


Forntiden

Oden offrar sig själv.
Oden offrar sig själv i jakt på kunskap om trolldom.

Häxor har omnämnts i alla tider. Redan under vikingatiden trodde man att det fanns kvinnor som var speciellt duktiga i att använda trolldom, eller att använda galdrar och sejd, som det kallades då. Oden själv var tvungen att hänga upp sig i ett träd i nio dygn, till offer åt sig själv, för att kunna lära sig samma trolldom som trolldomskvinnorna redan kunde.

Kristendomen

När sedan kristendomen kom var det speciellt ett citat i gamla testamentet man tittade på:

”En trollkvinna skall du inte låta leva” 2 mos 22:18

Trollkvinna är ett sätt att kalla en kvinna som är trolldomskunnig. En häxa med andra ord. Det står inte hur trollkvinnan skall dö, men ett vanligt sätt att göra sig av med en häxas kropp efter avrättningen var att bränna den, och för att plåga henne litet extra kunde man bränna henne levande, något som var vanligare i andra europeiska länder än i Sverige.

När började man att jaga häxor?

Man har inte jagat häxor i någon större känd omfattning i Europa förrän från 1200-talets början. Då levde en påve som hette Gregorius IX som sa att det var ”gudi behagligt” att hitta häxor så att de får en chans att ångra sina trollkonster. Samma påve var också skyldig till att tillåta avrättning av de som tolkade bibeln annorlunda än påven.

Det tog ändå över 100 år innan de första häxdomstolarna bildades, och de var inte särskilt många ändå förrän påven Innocentus VIII år 1484 gav författarna till boken ”Häxhammaren” i uppdrag att utrota häxeriet i Tyskland. Häxhammaren var en instruktionsbok för häxjägare. I den stod det hur man kunde bevisa att häxor finns, hur häxeri bedrivs och hur häxor upptäcks. Dessutom hur rättegång och förhör mot häxorna skall drivas och hur de som håller på med häxeri skall oskadliggöras. Ett av de mest kända exemplen är rättegången mot bondflickan Jeanne D'arc som påstod att hon slogs i guds namn för fransmännen på 1400 talet. Hon brändes levande i staden Rouen år 1430 efter att ha tillfångatagits och åtalats för häxeri. Det fanns andra som brändes levande på order av kyrkan under samma tid, även om de inte var häxor. Till exempel fanns det en stackars italiensk munk, Bruno Jordans, som påstod att rymden var oändlig och kunde ha ett oändligt antal solar som vår. År 1600 brändes han levande för att han spred lögner.

När var det som värst?

På jakt efter ett häxmärke.
Kvinna undersöks grundligt i jakt på ett häxmärke.

Under 1400-1600 talet sprids häxjakten genom Europa. Det gör detsamma om det är katolskt kristna länder som Frankrike, anglikanska länder som England eller dess kolonier i andra världsdelar, eller protestantiskt kristna länder som Sverige. I Italien lät en borgmästare bränna 900 häxor under 16 års tid, även om han själv slutligen hamnade på bålet. Självaste Martin Luther, grundare av vår protestantiska kristendom, trodde på häxor och Calvin, grundare av Kalvinismen, vittnade själv i flera häxmål. Överallt i den kristna världen jagade man häxor. Det fanns många variationer mellan olika länder på hur häxorna betedde sig men några gemensamma drag var:

  • Kvinnorna hade kontakt med djävulen
  • Man fick fram bekännelser från kvinnorna genom tortyr
  • Det var ofta barn som vittnade om häxerierna
  • Häxor ansågs ha ett häxmärke någonstans på kroppen som bevis för att de var häxor
  • Ibland måste häxorna genomgå olika prov för att visa om de var oskyldiga till häxeri
  • Det var vanligtvis kvinnor som åtalades, även om det förekom att män också kunde vara häxor

Totalt tror man att mellan 40 000 – 100 000 människor avrättades i Europa anklagade för häxeri.

711px-Witch-scene4.JPG

Hur kom häxfebern till Sverige?

Man vet inte säkert hur ”häxfebern” spreds till vårt land, men man tror att det var svenska soldater som varit i krig i Europa under vår stormaktstid som tog med sig tron på häxor från andra europeiska soldater som hade berättade om häxorna. De kanske t.o.m. hade sett med egna ögon hur kvinnor åtalats för häxeri och sedan bränts. Under Karl XI:s tid skapade man särskilda trolldomskommissioner i Sverige som hade till uppgift att jaga häxor. Speciellt mellan åren 1668 och 1676 avrättades många häxor i vårt land och därför kallas den tiden för ”Det stora oväsendet”. Totalt tror man att runt 300 människor fick sätta livet till i Sverige på grund av anklagelser för häxeri.

Vad gjorde häxorna?

blakullahaxa.jpg

Man trodde att häxorna kunde göra en mängd olika otäckheter som att sprida sjukdomar, göra kvinnor barnlösa, förstöra skördarna osv. Häxorna kunde ha en ”bjära” till hjälp, ett sorts väsen som häxan tillverkat med svart magi eller fått direkt från djävulen och som gjorde uppdrag åt häxan, spionerade eller tjuvmjölkade böndernas kor. Häxorna påstods ta upp barn ur sängarna och flyga iväg med dem till Blåkulla eller andra mystiska platser på förtrollade, flygande kor eller kvastar. Där firade häxorna våldsamma fester tillsammans med barnen och ofta var djävulen själv med som gäst.

Vilka vittnade mot häxorna?

De som vittnade mot häxorna var vanligtvis barn. Det var vanligt att man anlitade sk, visgossar. Dessa påstod sig ha förmåga att se djävulens märke i pannan på de som samarbetade med djävulen. Dessa visgossar var kringstrykande, föräldralösa pojkar som såg sig en möjlighet att tjäna pengar. Ofta gick de från socken till socken och för några ören pekade de ut kvinnor som senare dömdes till döden för häxeri. Det var en ”häxfeber” i Sverige. Folk var uppjagade över att det fanns häxor mitt ibland dem som gjorde otäckheter och så fort det gick dåligt på något sätt sökte man efter en häxa att skylla det på. Då var det lätt att tro på ett barns mardrömmar eller fantasier om någon granne och ha det som grund för att kalla någon för häxa. Om häxan dog försvann förhoppningsvis det otäcka. Troligtvis förekom det också ren avundsjuka. En avspisad friare kunde kanske tänka ”Hon gifte sig hellre med den andra mannen, hmm. Hur skall jag kunna ta hämnd på henne. Ja! Jag kan anklaga henne för häxeri! Om inte jag kan få henne skall ingen annan få henne heller”. En bonde kunde tänka ”Han sålde en häst till mig som var halt. Sedan nekar han till det, hmm. Hur skall jag kunna hämnas det? Jo, jag kan anklaga honom för häxeri!”.

Vilka drabbades

Man tror att det främst var kvinnor som var litet annorlunda som anklagades. Det fanns inga psykiatriska kliniker förr, även om det fanns psykiskt sjuka människor då, precis som nu. Det är alltid lättare att peka ut någon som är annorlunda än någon som är lik en själv. Att det främst var kvinnor som drabbades tror man beror på bibeln. I bibeln står det att djävulen lurade Eva så att Adam åt av den förbjudna frukten. Eva, kvinnan, var alltså den som djävulen lätt kunde påverka. Kvinnan var alltså ett djävulens verktyg för att lura de stackars männen. Många präster och munkar levde dessutom i ”celibat”, dvs. de fick aldrig vara i nära kontakt med en kvinna. Då kan man tänka sig att för dem måste kvinnorna verkligen vara en svår ”djävulens frestelse”.

Häxproven

Vattenprovet.
Vattenprovet.

Häxprov var inte så vanliga i Sverige. De användes främst i Bohuslän på Svenska västkusten där man använde sig av flytprovet för att se om man var häxa. Den misstänkte kastades i vattnet och om personen flöt var hon en häxa och om hon sjönk var hon oskyldig. För oss kan skillnaden vara obetydlig eftersom den anklagade dog i bägge fallen, men för den anklagade var det viktigt eftersom drunkningsdöden innebar att hon fick begravas på kyrkogården, medan en som bevisats vara häxa fick kroppen bränd på bål och askan utspridd runt avrättningsplatsen. Ett exempel är Malin Ruths, hon var en gammal kvinna när hon avrättades på Tjörn den 27 januari 1672. Det hade då gått två år sedan hon anklagades för trolldom i Marstrand. Hon beskylldes bland annat för att ha försämrat fisket genom att ha satt ner en staty av en häst tillverkad av koppar i vattnet. Hon fängslades och förhördes flera gånger. För att bevisa sin oskuld bad Malin om att få genomgå vattenprovet. Malin flöt, men fortsatte att neka till att hon var en häxa och utsattes istället för svår tortyr innan hon slutligen halshöggs och brändes på bål.


Höjdpunkten år 1675

År 1675 kom häxfebern till Stockholm genom en ung pojke från Gävle som utpekat sin mor som häxa. Hon avrättades och han sändes till släktingar i Katarina församling i Stockholm. Det dröjde inte länge förrän fler anklagelser och avrättningar följde. Det var också under det första halvåret 1675 som den ojämförligt värsta häxförföljelsen i Sverige inträffade. Den hände i Gästrikland och södra delen av Ångermanland och skördade på några månader minst 110 dödsoffer.

År 1675 gick också häxprocesserna mot en topp, genom vad som inträffade i Torsåker pastorat i Ångermanland. En central person i det sammanhanget var den unga kaplanen, eller prästbiträdet, Laurentius Hornaeus, som med stor iver spårade upp misstänkta häxor. Detta resulterade i att ungefär en femtedel av alla kvinnor i pastoratet brändes på bål i juni 1675. Ett sextiotal ”trollkonor” dömdes till döden. Det var det största antal personer i Sverige som dömts och avrättats för trolldom vid ett och samma tillfälle.

Man använde även tortyr mot barnen för att få dem att vittna. Jöns Horneaus skriver i "En sannfärdig berättelse" (nedtecknad 1741) om både örfilar och piskning av barnen. De mest trilskande barnen låtsades kaplanen dränka genom att sänka ned dem med ett rep i en upphuggen vak i Ångermanälven. Vidare skriver Jöns att hans farfar Laurentius låtsades elda upp de mindre barnen genom att stoppa in dem i en bakugn för att sen sätta eld på halm och ris utanför ugnen, allt för att få dem att bekänna vad de varit med om i Blåkulla. Jöns skriver också att han själv "minns en del av dessa vittnen, som genom sådana våldsamma framfarter och hårda medfarter förlorade sin hälsa för all framtid". Han skriver också "än i dag talar de som levde på Laurentius tid, om att de fasade för att gå förbi hans gård och sökte därför en omväg. Utvägen blev att gå skogsstigen". Barn som utsattes för sådan behandling bekände nog vad som helst för att slippa ifrån det hela.

Även i Torsåker hade man använt sig av två "visgossar". Betalningen till dem finns bokförd som: "Till: Nordingrågossarne 20 öre." Visgossar från Nordingrå hade anlitats av Laurentius för att peka ut de församlingsbor som var häxor. De stod på kyrkbacken efter gudstjänsten och pekade ut några församlingsbor. En av dessa var Kaplan Laurentius egen hustru, Brita. Brita gav ögonblickligen pojken en kraftig örfil så att han stöp i marken. Pojken tog genast tillbaka anklagelsen när han fick klart för sig att det var prästfrun han pekat ut. Men misstankarna fanns där och även Laurentius ställde sig en smula avvaktande mot sin hustru tills hon befanns oskyldig. Efter häxprocesserna i Torsåker lär dessa visgossar ha hittats ihjälslagna. Jöns Horneaus skriver att "de ofta nämnda trollgossarna (visgossarna), blev sedan jagade av än den ene, än den andre såsom varande en förödelsens styggelse för en vanärad Gud. Det berättas, att en av dem hittades efter någon tid i ett dike söndersprucken, med inälvorna liggande utanför kroppen. Den andre fann man upphängd i en grimma invid landsvägen".

Under tiden som de anklagade satt fängslade fick de anhöriga ansvara för mat och hjälp till de fängslade. Några anhöriga hade tagit helt avstånd från den fängslade. Efter en domspredikan i Torsåkers kyrka tvingades de illa klädda och utmattade fångarna vandra den fyra km långa, knaggliga stigen upp till Häxberget i bitande kyla. En vaktstyrka från orten såg till att ingen slapp undan. På Häxberget väntade bödeln, bålet och en skara nyfikna. De dödsdömda fick klä av sig nakna och de fördes en i taget fram till stupstocken och halshöggs. De flesta kropparna brändes sedan på bålet.

Bild av Jan Milld på minnessten i Torsåker

haxberget.jpg

Hur dog de?

I Sverige blev så gott som alla häxor halshuggna innan kropparna brändes. Det finns faktiskt bara en beskriven avrättning där häxan bränts levande: Malin Matsdoter i Stockholm 1676. Dessutom blev Lars Nilsson i Pite lappmark bränd levande 1693 för att han vägrade att sluta tillbe de gamla samiska gudarna. Men det kanske inte är häxeri på det sätt vi tycker att det borde vara. Nu är inte domstolsbeskrivningarna fullständiga så det kan ha förekommit fler som brändes levande, men det är inget vi vet säkert.

Hur slutade det?

Den person som främst fick häxfebern att upphöra i Sverige var läkaren Urban Hjärne. Han hade varit med själv när Malin Matsdotter brändes levande på bål. Efter det insåg han att häxjakten inte berodde på trolldom utan på ”masshysteri”, dvs. att människor påverkar varandra att tro på något konstigt. Han var inte ensam om de tankarna utan fick med sig flera andra präster. I slutändan lyckades de ändra lagarna så att trolldomskommissionerna upplöstes och att man inte längre kunde dömas till döden på grund av ett vittnesmål från ett barn. Trots allt detta så fanns det fortfarande i 1734 års svenska lag en paragraf om dödsstraff för trolldom.

384px-Urban_Hi%C3%A4rne_SIL14-H004-11a.jpg

Källor

Religion och liv, Natur och Kultur, ISBN: 91-27-74994-0

http://sv.wikipedia.org/wiki/Galder

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sejd

http://sv.wikipedia.org/wiki/Oden

http://www.bibeln.se/las/2k/2_mos#q=2 Mos 22:18

http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xjakt

http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xprocesser_i_Sverige

http://www.algonet.se/~hogman/slhaxor.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/Summis_desiderantes

http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xhammaren

http://sv.wikipedia.org/wiki/Innocentius_VIII

http://adsabs.harvard.edu/full/1995ASPC...74..425P

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jeanne_d%E2%80%99Arc

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%A4ra

http://www.janmilld.se/historia/9/haxprocesser.html

http://www.utgangspunkten.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePage.aspx?id=59247

http://books.google.se/books?id=NOFAAAAAcAAJ&pg=PA202&lpg=PA202&dq=kopparh%C3%A4star&source=bl&ots=2JeGVrEny0&sig=LvqUZ7chfpWbQ59jBNk15sAzlrY&hl=sv&ei=U0HNTKXpONGgOqrI4bcB&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=8&ved=0CC4Q6AEwBw#v=onepage&q&f=false

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Nilsson_(schaman)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Urban_Hj%C3%A4rne

Bildkällor Bild på stenristning: www.janmilld.se/historia/9/bilder/haxberget.jpg

Bild på flygande häxa: viktinfo.files.wordpress.com/2010/04/blakullahaxa.jpg

Övriga bilder är från wikimedia commons.