Kvinnor och äppelträd, utdrag ur roman - läsförståelse
Från Skolbok
Kvinnor och äppelträd
Av Moa Martinsson
Martinson var den första kvinnliga arbetarförfattaren och boken är dessutom hennes debutroman. Boken rör sig inom den riktning som kallas "realismen" och bitvis in i "naturalismen". Där gäller det att beskriva allt så verklighetstroget som möjligt, vilket Martinson är väldigt bra på.
Boken rör sig kring tre kvinnor. Först Sofi och äppelträden på hennes gård. Därefter Ellen och Sally som båda är släkt med Sofi i tredje led, men som växer upp i helt skilda miljöer. Ellen i staden och Sally på landet, på gården Mårbo. Där tar hon hand om barnen medan maken är borta månadsvis på olika arbeten i andra delar av landet. Genom olika händelser möts slutligen de två kvinnorna och blir goda vänner genom att de har så mycket gemensamt.
Ofta påpekas det att Martinson egentligen är Sally i boken och att mycket av det som skrivs om Sally egentligen är delar ur Martinsons eget liv. Ursprungligen innehöll boken en realistiskt beskriven olaglig abort, men den var Martinson tvungen att stryka för att få boken publicerad. Ett annat avsnitt som beskriver hur Sally tvingas föda ensam i en skrubb fick dock vara kvar trots kritik över att den var så realistiskt beskriven. Det är också första gången en förlossning beskrivits på detta sätt i svensk litteratur. Det är den scenen som finns med i läsförståelsen.
Sally ligger här nu på ett golv och föder.
Tänker på mycket, tänker på att hon är ensam, att hon inte får skrika högt, barnen kan väckas. På knä kryper hon in i kammaren igen. Den blanka kopparlampan står på en stol bredvid bädden, fylld med dyr krisfotogen och lågan fladdrar ängsligt för varje rörelse Sally gör i det lilla rummet. Liter-Olles gamla kopparlampa är bra att ha nu för mat och ljus tryter i världen, endast sedlarna prasslar och kanonerna dundrar.
Ny törn, hon skriker långt ner i bröstet, hest likt en döende. Det sliter i korsryggen, svetten lackar, kroppen kommer i darrning, hon tar ned med handen — nej, ännu ej — det går långsamt, går så sakta, stönar hon. Ny frist. Hon kryper efter tråd och sax och rena trasor och lägger bredvid bädden. Ellen kommer inte förrän i morgon, inte förrän i morgon. Nu igen, helvete, förbannelse, hjälp mig! Hon skjuter knytnävarna mot varann över underlivet, spjärnar med fötterna mot väggen, skriker hest, tyst, långt ner i bröstet. Ny frist. Hon känner ned med handen. Så långt, milde Gud, och inget vatten kommer. Hon känner hur hinnan om fostret spänner i blygden. Ursinnig, galen av smärta reser hon sig sittande, sliter med fingrarna i fosterhinnan. Den är seg och stark. Naturen är underbar, den skyddar sina ungar underbarare än någon girigbuk sitt guld. Svetten rinner, det ljusa håret står som en gloria kring det vackra av smärtas vilda ansiktet. Stönande sliter hon allt hon orkar i hinnan framför fostrets huvud, saxen vågar hon inte använda. Äntligen! En ström av varmt blodblandat vatten forsar om henne, fostrets huvud nästan lösgörs ur den trånga porten. Vilken lättnad! Hon sträcker sig bakåt, väntar på nästa värk, skjuter händerna under korsryggen och tar i allt hon förmår för att bli fri från den olidliga plågan, från bändet i underlivet som vill riva hennes kropp itu. Hon biter munnen blodig, hon reser sig, lägger sig. Den trånga porten vill inte ge efter. Äntligen tränger det fram ur en skälvande kvinnokropp, följt av blod och slem och fostervatten, tränger fram och kräver plats : ett nytt liv, liv, ty en gäll liten stämma skriker vilt så fort jorden nås. Sally reser sig till hälften, vänder om den lille nyfödde, ty med ansiktet mot jorden föds människan. Det tillkommer henne själv att sträva upp mot rymderna. Och hon strävar mot rymderna men jorden tar henne ändå. Men jorden själv strävar ju mot rymderna?
Sally klipper av navelsträngen. Skälvande och upphetsad knyter hon försiktigt om denna ingång till liv eller död för en nyfödd människa, torkar blod och smörja ur ögonen på den lille. Konstaterar könet, en pojke. Hon ler i sitt elände, en son. Han slipper föda, tänker hon, han slipper föda barn. Hon synar honom från topp till tå, allting riktigt, små skrattgropar i kinderna har han, det ser hon, ty han förvränger det lilla otydliga ansiktet till en gråtgrimas. Darrande av ömhet, av glädje trots allt, sveper hon om honom trasorna, tar honom intill sig och lägger sig ned. Hon sluter ögonen och tycker den lilla pråmen Mårbo seglar i väg med henne ut bland berg och månar och solar, och hon ser flata, mörka berg och figurer liknande troll långt bort, och hon ser fyra ungar stå och tjuta i mörkret över en trasig karaffinpropp. Hon ser farmor som är död för länge sen och far som hängde sig i granatladan på kanonbruket. — Ellen! mumlar hon ibland. Du kommer väl, du kommer väl? Du lovade. Och månen hänger över stubbarna.
Han ser ned över Flanderns slagfält och över Nordatlantens konvojer, över mörka världsstäder som väntar på luftangrepp, månen har inte tid med nyfödda barn just nu.
Han har sett så många födas i stad och på land, på höskullar, kojor, stall och i skogen. Litet varstans föder man barn. Föder dem ett och ett. I Flandern dödar man inte ett och ett, barn som fötts ett och ett dödar man i massor där ute i Europa just nu, skjuter dem i trasor kolonnvis. Månen hänger och glor intresserat över Flandern.
Klockan är två, bara två på natten. De små sover. Inte förrän i morgon kommer Ellen, i morgon tidigt. — Jag får inte somna, inte somna, mumlar Sally. Hon somnar inte heller, plågorna är långtifrån slut. Naturen är inte banal. Den rustar ut sina ungar när den sänder dem på resor. Och först klockan fem på morgonen när Ellen kommer — ty jag hade en aning, säger hon — blir Sally fri från sina plågor.
Det som så vackert på folkspråk kallas "moderkaka" och som under naturens oavlåtliga arbete efter nio månader hunnit bli ett helt invecklat system av ådror och kanaler, allt till det nya livets fromma, är äntligen utdriven ur en förpinad kvinnokropp.
— Snälla Ellen, tvätta ungens ögon väl, säger Sally och somnar. Ellen ruskar henne vaken :
— Ska jag inte laga att barnmorskan kommer hit?
— Det behövs inte, vad ska hon här nu, ungen är ju född?
— Men hur ska jag få dig i säng, Sally.
— Jag ligger här ett par dar tills jag själv orkar stiga upp och lägga mig i sängen. Låt mej sova, Ellen! En stund bara, tills du får eld och får kaffe i ordning. Ett helt hekto har jag spart tills nu. Koka gott kaffe, bara bönor! — Ge hönsen, — b-a-rnen, tvätta lill-e-n, snälla E-ll-e-n. Sally sover.
Sally sover.
Ytterligt utmattad känner hon inte hur den obekväma bädden plågar hennes rådbråkade, ömma kropp. En stunds befrielse från de gnagande tankarna. En stund, någon timme. Inte längre. Sinnets oro och förtvivlan tillåter inga extravaganser såsom djup sömn, vederkvickelse. Den sovande spritter upp, reser sig.
— Det är krig, mumlar hon, krig. Jag har fött barn. En pojke. En krigare kanske, nej, inte det. Hon ropar på Ellen som sakta mumlar med barnen där ute, försöker hålla dem tysta. Vädret tillåter dem inte vara ute, de sitter avvaktande på soffan, frågar ibland om något med viskande stämmor, bidar och stirrar förväntansfullt mot tapetdörren där mor ligger och en ny bror, så säger tant Ellen. Kammaren där mor ligger på golvet med en liten krigare bredvid sig och Liter-Olles alla bokpackar och trasiga tidningar hopbuntade runtomkring sig.
— Nu ropar mor! Alla rusar till. Tre stycken och tant Ellen öppnar dörren.
De små står tysta, det är så underligt, mor ligger på golvet och någon ny bror kan de inte se.
Tant Ellen tar upp ett litet knyte som ligger bredvid mor och säger :
— En så rar unge, han är som han vore en månad gammal, så vacker unge nyfödd har jag aldrig sett.
(Detta är ordalagen vid ungefär varannan barnsäng, och mödrarna ligger där på fjäderbolstrar i stora imperialsängar eller i funkissoffor, en del på ladornas halm, på en hög trasor med tattarfars gamla kappa över sig och vill så gärna tro att det är sant.)
Vid ungefär varannan liten ny medborgares ankomst. Kanske det är för mycket sagt, eller för litet. Fråga renhållningskarlarna i storstäderna eller abortörerna, eller nästan vilken doktor som helst, eller landets domare.
Varannan mor (kanske det är för mycket sagt) gläds åt sin unge; gläds åt att han är vacker eller att folk säger att han är vacker. Sally hörde till dem, till dem som gladdes åt en välskapad unge när hon nu ändå måste få den. Hon visste (det stod på hundratals ställen i de gamla böckerna och tidningsbuntarna hon läst) att det var orätt att föda barn då jorden var överbefolkad och finansens män måste ställa till krig för jämviktens skull. Krig. Sally visste allting om krig, Gud! så väl hon visste det, och nu födde hon barn under krig. En nyfödd unge låg här bredvid henne och inte en bit mat fanns i huset. Brödkort? Ba, vad var det åt barn? Barn vill ha mat, inte brödkort.
Källa: Martinson, Moa (1933). Kvinnor och äppelträd: roman. Stockholm: Bonnier. Libris 1348792
1: Ta reda på vad orden i texten betyder innan du läser texten så förstår du den bättre. Använd: ordbok, svenska.se, sv.wikipedia.org eller sv.wiktionary.org
- törn =
- frist =
- blygd =
- girigbuk =
- gäll =
- konvoj =
- Flandern =
- banal =
- moderkaka =
- barnmorska =
- rådbråkad =
- extravagans =
- vederkvickelse =
2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:
A: Vad händer när Sally river sönder fosterhinnan?
B: Varför kan Sally inte somna efter förlossningen?
C: Varför behöver inte barnmorskan komma till Sally?
D: varför var man tvungna att ha krig, enligt boken?
3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.
A: Varför är inte Ellen med vid förlossningen?
B: Sallys barn är välkommet, trots allt, men vad händer med de barn som inte är välkomna?
C: Varför har Sally så många barn, när hon uppenbarligen inte tycker om att skaffa barn?
4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text
A: Vilket krig är det som pågår under tiden Sally föder barn?
B: Det står: "Sally klipper av navelsträngen. Skälvande och upphetsad knyter hon försiktigt om denna ingång till liv eller död för en nyfödd människa". Dör barn om man inte knyter ihop navelsträngen efter att den klippts av?
5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.
A: Finns det ett "systerskap"? Ett starkare band mellan kvinnor när det gäller att hjälpa varandra vid till exempel en förlossning än det finns ett "broderskap" mellan män? Är det självklart att en man skulle hjälpa en annan man vid till exempel förstoppning, svår urinvägsinfektion eller vid gallstensanfall?
1: Ta reda på vad orden i texten betyder innan du läser texten så förstår du den bättre. Använd: ordbok, svenska.se, sv.wikipedia.org eller sv.wiktionary.org
- törn = stöta emot (någonting), kraftig stöt
- frist = att någonting kommer att hända senare
- blygd = yttre delen av det kvinnliga könet
- girigbuk = någon som är extremt snål och vill ha allt själv
- gäll = genomträngande och starkt (om ljud)
- konvoj = grupp av fartyg
- Flandern = region i Belgien som utsattes hårt av striderna under första världskriget
- banal = alldaglig, enkel eller ointressant
- moderkaka = ett organ som bildas inuti kvinnan under graviditet för att ge fostret näring
- barnmorska = sjuksköterska som specialiserat sig på mödrar och förlossningar
- rådbråkad = misshandlad/mörbultad
- extravagans = överflöd/lyx i livet
- vederkvickelse = när man får nya krafter
2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:
A: Vad händer när Sally river sönder fosterhinnan? = En ström av blodigt vatten rinner ur henne, först därefter kommer barnets huvud efter en stund.
B: Varför kan Sally inte somna efter förlossningen? = Hon ar moderkakan kvar inom sig och smärtorna från den gör det omöjligt att sova.
C: Varför behöver inte barnmorskan komma till Sally? = Barnet var redan fött.
D: varför var man tvungna att ha krig, enligt boken? = För att det föds så mycket barn. Krig är ett sätt för de rika att hålla nere folkmängden så inte jorden blir överbefolkad.
3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.
A: Varför är inte Ellen med vid förlossningen? = Ellen visste inte att det hände. Troligen födde Sally lite för tidigt, något som inte är ovanligt.
B: Sallys barn är välkommet, trots allt, men vad händer med de barn som inte är välkomna? = De aborteras innan de föds. Det antyds i texten "Kanske det är för mycket sagt, eller för litet. Fråga renhållningskarlarna i storstäderna eller abortörerna, eller nästan vilken doktor som helst, eller landets domare."
C: Varför har Sally så många barn, när hon uppenbarligen inte tycker om att skaffa barn? = Det fanns inga preventivmedel och Sally förväntas ställa upp på sex när hennes man kom hem från jobb i andra delar av landet.
4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text
A: Vilket krig är det som pågår under tiden Sally föder barn? = Första världskriget. Det är ransonering på bröd, vilket vi bara haft under världskriget, och hon nämner Flandern flera gånger. En region som bara drabbades under första världskriget. Dessutom utkom boken 1933, innan andra världskriget börjat.
B: Det står: "Sally klipper av navelsträngen. Skälvande och upphetsad knyter hon försiktigt om denna ingång till liv eller död för en nyfödd människa". Dör barn om man inte knyter ihop navelsträngen efter att den klippts av? = Nej. Navelsträngen är full av blod som pumpas mellan moderkakan och barnet så det blodet måste först in i babyn, men det blodet rinner inte ut ur babyn efteråt så det har ingen betydelse
5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.