Åtgärder

Nationellt prov i svenska, del A år 9 - exempeltexter

Från Skolbok



Inledning

Varje år genomförs nationella prov i svenska i år 9, för att se hur lärarens betygsättning stämmer överens med betygsättningen enligt det nationella provet. Varje år har ett speciellt tema som går som en röd tråd i uppgifterna under alla tre delarna av det nationella provet det året. Inte bara det muntliga provet. Skolverket har, genom universitetet i Uppsala, delat ut ett exempelprov med en enda exempeltext. https://www.uu.se/download/18.5dd15baf192704b7c1a3e6ce/1729241806580/92024_Delprov_A_muntlig_framstallning_exempeluppgift.pdf men eftersom den texten är den enda som finns fri att använda är nedanstående material skapat för att kunna genomföra testprov med elever på ett sätt som liknar de ordinarie nationella proven.

Annika Sjödahl har lagt ut ett material om hur man kan tänka kring upplägg och genomförande av samtalen: https://annikasjodahl.wordpress.com/2023/01/01/strategier-for-muntligt-upplagg-vid-textsamtal/

Uppsala universitet har mer material om de nationella proven i svenska här: https://www.uu.se/nationella-prov/svenska-och-svenska-som-andrasprak/grundskolan/ak9/exempel

Det finns en uppsjö korta instruktionsfilmer på Youtube:

Muntligt nationellt prov i svenska åk 9 https://youtu.be/_RJ60O949Gw?feature=shared
60 SEKUNDER | Så lyckas du på muntliga nationella i svenska https://youtu.be/Cz_liAqQNhU?feature=shared
Så förbereder du dig inför muntliga nationella i svenska https://youtu.be/ZRvHf-znYGc?feature=shared
Så funkar muntliga nationella proven https://youtu.be/D4cFBTHJrMo?feature=shared
Tips inför muntliga nationella https://youtu.be/MnHNDdMPSCE?feature=shared


Genomförande

Genomförandet sker på ungefär samma sätt varje år:

  • Eleverna delas upp i grupper om 4-5 elever per grupp.
  • Elever som ska göra provet får en text tilldelad och en halvtimme på sig att förbereda en presentation av texten. Det finns sju olika texter som läraren i förväg kopplat till gruppens olika elever. Ibland är det inte texter, utan korta videoklipp eller bilder som delats ut som diskussionsunderlag.
  • Eleverna examineras gruppvis där både den presentation varje elev gör, på 5-10 minuter, elevens sätt att leda diskussionen kring sin text men även hur eleven deltar i diskussioner när andra elever presenterar sin text, bedöms.


Exempeltexter till detta tema: "Far och flyg"

Här nedanför finns fem olika texter samt en film och en bild som elever kan använda när de övar inför nationella provet. Temat för detta exempelprov är "Far och flyg". Till varje text finns en kort sammanfattning i slutet tillsammans med en diskussionsfråga. Den elev som förbereder diskussionen kan skapa egna frågor som tillägg till den givna diskussionsfrågan, för att hålla igång diskussionen. När eleven ska genomföra sin diskussion börjar eleven med att läsa upp sammanfattningen högt. Baseras diskussionen på en film eller en bild ska även den visas. Finns det lyrik, som en dikt, i uppgiften ska även den läsas upp. Sammanfattningen bör ta 2-3 minuter. Sammanfattning och diskussion får inte ta mer än tio minuter tillsammans. Lärsren visar två skyltar för eleven som leder diskussionen. En med 5 på, när fem minuter gått. En med 9 på, när nio minuter gått. Det är viktigt att det görs tid på slutet, minst en minut, så att eleven kan sammanfatta vad som diskuterats.

Elevernas material Det finns sju olika uppsättningar material i olika svårighetsgrad till 4-5 elever så att det går att anpassa materialet efter eleverna. Till exempel en elev med dyslexi kan vara mest hjälpt av att redovisa en bild eller en film.

  • Text ett är en krönika skriven 2016, om terrordådet 11:e september 2001
  • Text två är ett utdrag ur ungdomsboken "Kulsprutan" av Robert Westall.
  • Text tre är en text som beskriver vad som krävs för att bli svensk astronaut.
  • Text fyra är en dikt och en tidningsartikel om humlors möjlighet att kunna flyga.
  • Text fem är en faktatext om flygets utsläpp.
  • Flik sex är en kort film från första månlandningen 1969.
  • Flik sju är en kolorerad bild av Hindenburgkatastrofen 1937.

15 år sedan terrorbeskedet: ”Det är Boeing 767 – i båda tornen”

PUBLICERAD 11 SEPTEMBER 2016
De här planen i New York? Svaret i Stockholm dröjer någon sekund. Det är Boeing 767, i båda tornen! Med fotografen Leif Carlsson har jag landat i Washington DC. Det är morgonen den 11 september 2001, och det är just den här dagen som världen ska förändras.

Knappt en timme tidigare när vi tagit mark i strålande väder. Bestämda uppmaningar från personalen ombord. Snabbt, ut ur planet! Förstår ingenting av brådskan men vi skyndar på. Människor i en klunga vid terminalhallens fönster. Rökpelaren som de stirrar på? Ett plan som störtat i försvarshögkvarteret Pentagon, säger någon. Tv-monitorer visar World Trade Center i New York och rök även där.

Vi är hemkomna till DC efter en reportageresa i Brasilien, SVT:s enda fasta nyhetsteam i Amerika. Tidigare fanns en korre för Rapport och en för Aktuellt, men inte längre.

Måste ha våra prylar! Vi rusar för att hämta bagage. Försöker ringa redaktionen i Stockholm men varken fasta linjer eller mobilen fungerar. Hela flygplatsen evakueras. Utjagade hör vi dova, tunga smällar.

Vi befinner oss i Supermaktens huvudstad och det låter som krig! Just då förstår vi inte. Enligt senare förklaringar ljudbangar från stridsflyg som skickats upp mot terrorhotet.

Alldeles för sent får jag så kontakt med jobbet, får förklarat för mig hur två passagerarplan flugit rakt in i New Yorks finanshjärta. Inser att rökpelaren där borta vid Pentagon heller inte är någon olyckshändelse. Den smärtsamma insikten att ni där hemma har full koll framför tv-skärmarna, medan vi som är här för att rapportera famlar efter koordinaterna.

En skärande känsla av otillräcklighet!

Trots evakueringen får vi ut våra prylar. Men taxibilarna är borta, tunnelbanan stängd, bussarna går inte längre. Vi släpar väskor och oss själva upp till George Washington Parkway. Går ut på motorvägen och viftar tills den unga kvinnan plockar upp oss med orden:

”Gud sa mig att ni två behöver hjälp.”

Ja, sannerligen!

Den 11 september 2001 är en dag omöjlig att glömma. Terrorister kapade flygplan, skar halsen av piloter och styrde hundratals oskyldiga rakt in i döden. Det fanns liksom inte. Men nu hade det hänt.

Delvis till fots lyckas vi ta oss genom ett panikslaget Washington mot strömmen av flyende. På flykt från terrorhot och ett fjärde plan, det som skulle störta i Pennsylvania. Vi når till slut kontoret, datorer och efterlängtad information. På vägen har vi fångat de första kommentarerna från en drabbad befolkning.

”Vi måste slå tillbaka! Det värsta sedan Japans attack mot Pearl Harbor! Asfaltera de där terroristländerna i Mellanöstern!”

Chocken var total! Och efter den första reaktionen, ilska över omvärldens omedelbara och tillrättavisande kommentarer om ”världspolisen USA som bara hade sig själv att skylla”.

Please, låt oss sörja först!

Återstoden av min tid som USA-korrespondent dominerades av 11 september.

Från de rykande resterna i ground zero och begravningarna i staden där 343 brandmän fanns bland de flera tusen som miste livet. Till skärpta terrorlagar, hustrun till pizzabagaren i Albany som satt där med sina tre barn sedan maken fängslats och deporterats till sitt forna hemland Jordanien för en förflugen kritisk kommentar om amerikansk utrikespolitik.

Nu är det 15 år senare och al-Qaidas ondskefulla attacker mot amerikanska mål den 11 september 2001 står fortfarande fram som oöverträffade bland alla avskyvärda terrordåd.

Världen blev sämre. Vi lever med terrorn. Händelserna den dagen går inte att glömma. Inte heller orden.

Det är Boeing 767 i båda tornen!

En krönika av Lars Moberg. Utrikesreporter för SVT.

Källa: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/15-ar-sedan-beskedet-det-ar-boeing-767-i-bada-tornen




Sammanfattning

Krönikan är skriven 15 år efter att kapade flygplan flögs in skyskraporna på Manhattan i New York. Han beskriver sina egna minnen av händelsen. Sedan diskuterar författaren kring att detta är en exceptionell händelse som förändrat politiken efteråt. Inte bara i USA utan i hela världen.

Diskussionsfråga: Varför är kraschen av dessa flygplan så stor händelse?

Kulsprutan

Chas bor i London under andra världskriget. Ett london som drabbats av "Blitzen". Englands benämning på den period under andra världskriget när tyska bombplan bombade London dag som natt. Under natten har ett tyskt plan störtat i närheten. På morgonen ger sig Chas ut och söker souvenirer efter bombplanet.

Chas hade den näst bästa samlingen av krigssouvenirer i Garmouth. Allt hängde på att man visste var man skulle leta. Dumma ungar letade på trottoarerna eller i rännstenarna; som om något som låg där inte genast skulle bli upplockat. Bästa ställena att leta var sådana där ingen annan skulle drömma om att titta, som på den torra marken under ligusterhäckar. Ofta hittade man kulsprutekulor där, som deformerats till små metallsvampar när de slagit i marken. Dumbommar trodde inte att något kunde falla igenom en häck.
   Medan Chas gick, kilade hans blick runt överallt. I hörnet av Marston Road var asfalten bränd till en vit fläck som var en hel meter i diameter. Brandbomb! Styrfenan låg säkert någonstans i närheten - de studsade oftast väldigt hårt i väg när bomben slog ner.
   Han hittade fenan i en trädgård och torkade ren den på kavajen; den här var fin, inte böjd ett dugg, och den mörkgröna färgen hade inte ens en flaga i sig. Fast han hade förstås redan tio likadana.
   Boddser Brown hade femton. Boddser hade den finaste samlingen souvenirer i Garmouth. Det hade rått en del tvivel tills Boddser hittat noskonen till en 3.7 tums luftvärnsgranathylsa, och därmed hade saken varit avgjord.
   Chas suckade, och stoppade ner fenan i korgen.
   Hundra styrfenor gick inte upp mot en noskon.
   Han visste att det inte fanns mycket att hämta i det gamla tvätteriet innan han ens kom dit. Han började hitta flygplansdelar , men de bestod bara av aluminiumklumpar, svarta på sidorna och blanka i kanterna, hopskrynklade som vått papper. De var oanvändbara som souvenirer - andra ungar skrattade bara och sade att man hade skurit sönder morsans tennkastrull.
   Om det alltså inte var en bit med ett nummer på, eller ett tyskt ord, eller till och med Chas suckade när det snörpte åt i bröstet på honom ett riktigt hakkors.
   Men de här var bara små svarta och silverfärgade klumpar.
   Kraschplatsen vittnade om total katastrof. Det var halva katastrofer som Chas fann intressanta - som när det hängde kvar inramade fotografier på sin vanliga plats på en vägg fem våningar upp; skorstenar som balanserade och var på vippen att störta ner - medan däremot tvätteriet hade plattats ner till ingenting lika grundligt som om ett rivningslag hade gjort det. Där fanns bara högar med tegelstenar och bombplanets två motorer.
   Ena motorn hade hamnat inne i trädgården på framsidan till ett hus som blivit av med både fönster och tak.
   Familjen rusade omkring som myror i en rasad myrstack, staplade små högar av tillhörigheter de räddat och spred så ut högarna för att stapla nya. Chas betraktade dem som om de verkligen hade varit myror, utan medkänsla, för de var en slummig sorts familj; en stor fet kvinna i filttofflor och en hord pojkar av varierande storlekar med hår lika yviga som sådana där borstar man brukar göra rent toaletter med och grova bruna ylletröjor som allesammans var litet oknäppta.
   Chas fortsatte att stirra på dem över trädgårdsmuren. Kvinnan stannade upp i dörröppningen med en skvimpande potta i handen.
  —  Stå inte där och glo. Hemska unge! Har du inget bättre för dig?
  —  Kan jag få titta på motorn? frågade Chas utan hopp.
  —  Nej. Den är vår.
  —  Nej, det är den visst inte - den tillhör luftförsvarsministeriet. Det är lag på det. Chas lät tryggt övertygad om detta, men det rätta engagemanget bakom orden saknades.
  —  Nej, det gör den visst inte. Den är vår därför att den slog sönder vårt hus. Stick i väg med dig nu, annars låter jag Cuthbert ta hand om dig.
   Cuthbert, den störste toalettborsten, plockade upp en sten med en plötslig min av intresse i ansiktet. De andra toalettborstarna slöt upp bakom honom i anfallsformering. Chas stramade upp sig för en dräpande slutreplik.
  —  West Chirton slödder, sade han i en ton som han ofta hade hört sin mamma använda.
  —  Balkwellsnobb. Gå hem med dig. Det är vår motor.
   Tidningen kommer för att ta bilder på oss idag. Hon rätade på sig och rättade till ett stycke av ytterdörren som stod lutad mot ytterväggen. På det hade någon skrivit med krita AFÄREN ÖPPEN SOM VANLIGT.
   Den första stenen kom flygande från den förste toalettborstenäven. Anfallsformeringen satte sig i rörelse framåt. Chastog till benen.

Den andra motorn vaktades av samhällets poliskonstapel, Tjocke Hardy. På huvudet hade han en vit hjälm som det stod P på och han såg mycket viktig ut, men han var ändå samme Tjocke Hardy som jagat bort Chas från mer än en byggplatsförekriget. Dumskallen.
   Den här motorn var mycket bättre än den som låg i trädgården. Den hade fortfarande kvar sin propeller.
   Trots att bladen var böjda till hästskor så var kåpan oskadad, en ljuvligt blänkande äggformigskapelsemålad röd. Chas närapå kvävdes av habegär. Om han bara hade den... den var bättre än vilken 3.7 tums noskon som helst! Hela propellern satt lös- den vaggade när vinden tog i den. Chas mun fylldes faktiskt av saliv, som om han känt doften aven nybakad paj.
   Hur skulle han bli kvitt Tjocke Hardy? En blindgångare? Snabbt slog han sig över ögonen med knytnävarna och gned in grus i dem tills tårarna började strömma. Sedan sprang han vilt tjutande fram till Tjocke
   Hardy. När han kom fram till konstapeln räckte han upp handen - de inlärda gesterna från skolan satt i.
  —  Snälla konstapeln. Mamma säger att ni måste komma fort. Det är ett djupt hål i vår trädgård och det kommer ett tickande ljud från det.
   Tjocke Hardy såg avgjort oroad ut. Flygplansmotorer var flygplansmotorer och måste vaktas för tjuvaktiga pojkar. Men bomber som inte hade exploderat var bomber som inte hade exploderat.
  —  Skynda på, konstapeln! Det står en massa småungar runt och tittar ner i hålet.
   Tjocke Hardy grep tag om hans axlar och skakade honom bryskt.
  —  Var? Var? Visa mig dit, visa mig!
  —  Snälla, nej, konstapeln! Mamma sa att jag inte fick gå tillbaka dit, ifall den exploderar. Hon sa åt mig att gå till mormor. Men bomben finns på Marston Road nitton.
   Tjocke Hardy satte ovigt skumpande i väg, med gasmasken hoppande över sin breda ända. Innan han var utom synhåll ens, hade Chas sprungit fram till motorn.
   Den var överväldigande verklig. Det satt tyska ord på motorhuven. Öel var det enda han kom åt att läsa. Allt var större när man kom så här nära. De förvridna propellerbladen spretade upp mot himlen som palmblad.
   Den röda propellerkåpan, som han trott var lika lätt att bära med sig som en rugbyboll, verkade nu stor som en öltunna. Han drog och ryckte i den; den kom loss en bra bit, men sedan satt den fast. Han gjorde ett nytt hävande ryck i den blänkande röda härligheten. Den fortsatte att göra motstånd.
  —  Nazistsvin ! skrek han, och ena handen slant och det kom blod. Han lyfte upp en tegelstensklump, bestående av fyra tegelstenar som fortfarande satt fastcementerade vid varann, och lyfte den över sitt huvud och drämde till propellerkåpan med den. Det uppstod ett stort fult jack i den underbara röda saken, men fortfarande lossnade den inte. Han klippte till den igen. Ett nytt stort färgavflagat jack blev synligt. Navkåpan var ordentligt misshandlad nu, knappt värd att ha längre, men fortfarandevägrade den att komma loss.
   Plötsligt hördes ett vrål av ursinne bakom honom.
   Tjocke Hardy hade kommit tillbaka och hans svettiga ansikte var förvridet av ursinne. Chas sprang.

Han var inte allvarligt oroad. Hardy flåsade redan tungt; han skulle inte orka femtio meter till. Enda bekymret var högarna av tegelsten som han sprang över. Snubblade han omkull skulle Hardy få tag på honom. Alltså var han noga med var han satte fötterna medan han sprang vidare mot Skogen.
   Skogen låg på West Chirton Halls ägor. En gång i tiden, hade' hans pappa sagt, hade människorna som bodde där på Hall ägt allting. Men så hade fabrikerna kommit, och de höjda arvskatterna, och ägarna till
   Hall hade bara rullat ihop sig och dött av skam. Numera var själva huset bara ett hål i marken kantat av tegelsten, och ett svart slaggolv. Där fanns en stor vattentank fullt av rostigt vatten och just ingenting mer.
   Skogen var dyster och dessutom ful. Vuxna kastade skräp runt dessutkanter, och barn klättrade i träden och bröt av grenar. Men ingen gav sig in i skogens mitt.
   Några påstod att det spökade där, men Chas hade aldrig stött på något annat där inne än en känsla av kylslagen nedstämdhet, som inte på långt när var lika spännande som huvudlösa ryttare. Fast, nog var det en konstig och motbjudande plats alltid.
   För varje år växte sig törnbuskarna tätare; till och med Chas kände bara till en enda väg genom den. Det var den han tog nu - han slank kvickt in under valvbågar av törntaggar tjocka som mansfingrar och sammansnärjda i varann som taggtråd. Här kunde han känna sig trygg. Hit in skulle Tjocke Hardy inte ens försöka att följa efter honom. Han reste sig hastigt upp för det var sjöblött i gräset. Genom det kala grenverket såg himlen ut att vara ännu gråare, och han kände sig uttråkad och less. Fast, det var klart, eftersom han ändå var här kunde han ju leta efter souvenirer. Chirton Hall var också en sådan där plats där ingen tänkte på att leta.
   Där hade han hittat sin finaste bit granatsplitter - trettio centimeter lång var den och räfflad på sidorna, men med taggiga kanter, som dåliga tänder.
   Han vädrade i luften. Det fanns en konstig lukt i Skogen... det luktade bensin och krut. Konstigt, det var ju inte Guy Fawkes än på ett bra tag. Några ungar måste ha varit här och busat. När han gick vidare blev lukten starkare. Någonstans här inne måste det finnas en ruskigt massa bensin.
   Någonting utestängde dagsljuset genom grenverken.
   Var det ett nytt hus; en hemlig armébas, en luftvärnskanon? Han kunde inte riktigt se vad det var, utom att det var svart.
   Och sedan såg han, helt tydligt längst upp, ett hakkors, svart och vitt. Han visste inte om han skulle springa fram till det eller bort från det. Därför blev han stående blickstilla och lyssnade. Det hördes inte ett ljud, utöver surret av flugor. De gav ifrån sig samma sorts ilskna ljud som över en hundskit när man viftar med handen över den. Det var sent på året förflugor!
   Han fortsatte framåt. Det var så högt, som ett hus, och nu delade det upp sig på fyra armar, i rät vinkel till varann...
   Han kom ut i gläntan. Det var stjärtpartiet på ett flygplan: det tyska bombplanet som hade kraschat i tvätteriet. Åtminstone hade det mesta av planet kraschat i tvätteriet. Stjärtpartiet, som brutits av i luften, hade virvlat ner till marken som ett lönnfrö. I böcker hade han läst om hur det gick till. Tack vare sin bokläsning kunde han också avgöra att det här stjärtpartiet hade suttit på en Heinkel He 111.
   Plötsligt kände han sig mycket stolt. Han skulle anmäla fyndet, och komma med i nionyheterna. Han skulle höra nyhetsuppläsarens röst säga:
   "Det mystiska bombplan som sköts ner över Garmouth natten till den 1 november har identifierats som en ny och hemlig variationav Heinkel He 111. Det hittades av en hittills nästan okänd skolpojke, Charles
   McGill från Garmouthskolan. .. Ursäkta, jag tar om, från klass 3A i Garmouthskolan. Det råder inget tvivel om att det är den här unge mannens skarpa ögon vi har att tacka för att flera av fiendens hemliga vapen som är viktiga för blixtkriget nu är avslöjade.. . "

   Chas suckade. Om han anmälde upptäckten, skulle de bara komma och ta planet för skrotning. Som när han hade tagit den där blänkande nya brandbomben till hemvärnsexpeditionen... och de hade inte ens tackat honom.
   Och inte skulle han komma med i nyheterna heller.
   Det var ju en helt vanlig Heinkel 111, med registreringsbokstäverna HX-L och med den typiska akterluckan med en kulspruta. . .
   Chas svalde. Kulsprutan satt där fortfarande, hängde ner från luckan, glänsande och svart.




Sammanfattning

Boken beskriver Chas, en ung kille i London under andra världskriget. Bombningar och störtade flygplan har blivit en del av vardagen. Pojkar tävlar om att hitta olika souvenirer efter tyska bombplan och och bomber. Under natten har ett plan störtat rätt nära Chas hem. När han ger sig ut på jakt efter souvenirer hittar han vraket av flygplanet på ett oväntat ställe, där ingen letat innan. Det finns inga vakter, och ur vraket hänger en skarpladdad kulspruta.

Diskussionsfråga: Varför är det så speciellt för Chas att hitta en kulspruta?

Astronaut

I andra länder kan du kallas för kosmonaut eller rymdfarare, men i Sverige säger vi astronaut.

En astronaut genomför bemannade rymdfärdsprogram och utbildas för att föra befäl eller vara besättningsmedlem i rymdfarkoster. Lämplig tidigare bakgrund är bland annat pilot kombinerat med högskolestudier i fysik och astronomi.

ESA's krav när de rekryterar till astronautträning:

  • Du måste vara medborgare i ett medlemsland till ESA (European Space Agency)
  • Du ska helst vara mellan 27 och 37 år gammal
  • Du ska vara mellan 153 och 190 centimeter lång
  • Du ska ha bra kunskaper i engelska
  • Du ska ha en universitets- eller högskoleutbildning inom antingen naturvetenskap, teknik eller medicin
  • Du måste ha minst 3 års arbetslivserfarenhet som är relaterad till tidigare studier
  • Det meriterande om du har utbildning och erfarenhet av att arbeta som pilot
  • Du måste vara vid god hälsa, ha normal kroppsvikt och vara i bra fysisk form
  • Det är också viktigt att du är psykiskt- och emotionellt stabil
  • Personliga egenskaper som efterfrågas är bland annat bra minne, god koncentrationsförmåga, att du är bra på att resonera och snabbt fatta svåra operativa beslut, att du är motiverad, flexibel och empatisk

Utbildning

Bakgrunden hos de som hittills har fått komma ut i rymden har varit väldigt varierande. Gemensamt för dem är dock att de har en naturvetenskaplig eller teknisk utbildning i grunden.

Högskoleutbildning på masters- eller doktorsnivå är en lämplig grund för att kunna bli aktuell för arbete som astronaut. Det är viktigt att vara välutbildad och kunnig inom naturvetenskapliga eller tekniska områden.

Astronautkandidaten ska uppvisa utmärkande kunskaper och praktiska förmågor inom lämpliga områden.

Utbildningar som anses meriterande är naturvetenskapliga utbildningar, tex fysik, biologi, kemi eller geologi, utbildningar i medicin, civilingenjörsutbildningar som tex teknisk fysik, eller utbildningar i matematik eller informationsteknologi.

Du kan ansöka på akademiska meriter eller som pilot på meriter kopplade till flygvana och farkostmanövrering.

Goda språkkunskaper i engelska är en förutsättning och språkkunskaper i ryska är meriterande.

Pilotutbildning / flygcertifikat, dykarcertifikat och militärtjänstgöring är meriterande. I uttagningsprocessen görs två psykologiska utredningar.

En bra gymnasial grundutbildning finns på bl a Naturvetenskapsprogrammet.

Personliga egenskaper

För att kunna bli astronaut, måste man också vara socialt öppen, bra på att samarbeta, psykiskt stabil, fullt frisk, ha fullgod syn och hörsel samt normalt färgseende.

Andra personliga egenskaper som efterfrågas är bland annat bra minne, god koncentrationsförmåga, att man är bra på att resonera och snabbt fatta svåra operativa beslut, att man är motiverad, flexibel och empatisk.

Källa: https://www.framtid.se/yrke/astronaut




Sammanfattning

Texten beskriver hur svårt det är att bli antagen som astronaut inom de europeiska rymdprogrammen, men den beskriver samtidigt de olika vägar som finns för den som vill utbilda sig till astronaut, liksom vilka krav som ställs på astronauter.

Diskussionsfråga: Skulle du vilja, eller ens kunna, bli en astronaut?

Lennart Hellsing skrev en dikt om humlor:

Humlan

Humlan kan inte flyga
för vingarna är för små
Den struntar i allt vad man säger
och flyger ändå.
Säg mig du lilla humla
hur går den där flykten till?
Men humlan den brumlar och mumlar
Man kan allt man vill.

© Lennart Hellsing


Aftonbladet håller inte med. 17:e juli 2012 skrev tidningen:


"Humlorna borde egentligen inte kunna flyga"

Att fysikerna inte kan förklara hur den knubbiga insekten kan flyga med sina små vingar härstammar från 80-åriga beräkningar. Enligt fysiker på universitetet i Göttingen i Tyskland på 1930-talet humlans cirka 200 vingslag i sekunden tillräckligt med lyftkraft för den tunga kroppen. Ändå kan den bevisligen flyga.

Faktum är att det dröjde ända till 1996 innan fysiker på universitetet i Cambridge till slut lyckades förklara hur det går till. Fenomenet kallas fördröjd vikning, ett aerodynamiskt fenomen som enkelt uttryckt orsakar små virvlar vid vingspetsarna som ökar lyftkraften tillräckligt för att de fridfulla bjässarna ska kunna flyga.

Så det gamla talesättet stämmer alltså inte ens i teorin.

Källa: https://www.youmo.se/globalassets/youmo/media/ovningar---material-pdf/ovning-5-skriv-en-dikt-om-karlek.pdf och https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KvjJGo/humlorna-borde-egentligen-inte-kunna-flyga




Sammanfattning

Dikten (läs den högt) beskriver att humlor inte kan flyga, enligt forskarna. men fortsätter att flyga eftersom de inte vet att det är omöjligt. Att humlor inte kan flyga är en uppfattning som är vanlig i samhället. Tidningsartikeln i Aftonbladet beskriver å sin soda varför humlor faktiskt kan flyga.

Diskussionsfråga: Varför är det så intressant att diskutera om humlor egentligen kan flyga eller inte?

Flygets klimatpåverkan

Flygets klimatpåverkan är stor. I Sverige har antalet utrikes flygresor per invånare mer än fördubblats sedan början av 1990-talet. Svenska befolkningens totala klimatpåverkan från flyget står för lika stora utsläpp som hela personbilstrafiken i Sverige.

Den uppskattade totala klimatpåverkan från svenska befolkningens flygresor år 2017 var cirka 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter (inklusive höghöjdseffekten). Det är lika mycket utsläpp som för hela personbilstrafiken i Sverige. Ökningen av antalet internationella flygresor sedan 1990 medför att klimatpåverkan har ökat med 43 procent mellan 1990 och 2017, från 7 miljoner ton till 10 miljoner ton. Utsläppen är cirka 1 ton per person och år, vilket motsvarar en flygresa till södra Spanien. I Sverige flyger vi mer än fem gånger så mycket som det globala genomsnittet.

Utsläpp från utrikes flyg ingår inte i de nuvarande svenska klimatmålen, men är däremot av stor vikt för att uppnå Parisavtalets mål att begränsa jordens temperaturökning till långt under två grader, med sikte på 1,5 grad. För att begränsa den globala temperaturökning till maximalt 1,5 grad behöver de globala utsläppen minska till i genomsnitt 1 ton per person och år, till år 2050.

Antalet resor som Sveriges befolkning gör har ökat med 160 procent sedan år 1990. Antalet inrikes flygningar och dess klimatpåverkan har däremot i princip legat stilla sedan år 1990. Den långsammare ökningen av utsläppen jämfört med ökningen av antalet flygresor kan bland annat förklaras av en effektivisering. En stor del av effektiviseringen ligger i en ökning av kabinfaktorn, det vill säga att flygplanen reser med färre tomma stolar.

Vi flyger till utlandet allt oftare

Antalet utlandsresor har mer än fördubblats sedan i början på 1990-talet, då vi i genomsnitt gjorde en utlandsresa med flyg vartannat år. Nu gör vi nästan en utlandsresa per år och person. Antalet inrikesresor har minskat något sedan 1990-talet och var år 2017 cirka 0,4 resor per år och person.

Om antalet utrikesresor fortsätter att öka i samma takt kan det bli svårt att klara generationsmålet i det svenska miljömålssystemet som säger att vi inte ska orsaka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. På grund av de tekniska utmaningarna som flygbranschen står inför när det gäller att ställa om till ett hållbart flygande och att biobränsletillgången är begränsad, behöver trenden för antalet flygresor som vi svenskar gör avstanna på kort sikt.

Källa: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/omraden/klimatet-och-konsumtionen/flygets-klimatpaverkan




Sammanfattning

Texten tar upp att flyget står för en oproportionerligt stor andel av utsläppen av koldioxid i atmosfären, jämför med många andra slags fordon. Men trots att vi vet hur skadligt flyget är för klimatet så minskar inte flygandet. Istället ökar antalet flygresenärer stadigt i världen.

Diskussionsfråga: Vad ska vi göra om vi vill undvika flyget för utsläppens skull, men måste resa långt ändå?

Första månlandningen 1969.




Sammanfattning

Filmen visar när Armstrong, som första människa någonsin, landar på månen. Liksom resan till och från månen. Detta var en stor propagandaseger för amerikanerna. USA:s president Kennedy hade lovat att amerikaner skulle gå på månen innan 1970-talet, och med de hör filmerna bevisades det för hela världen att USA gått om Sovjetunionen som det mest tekniskt avancerade landet i världen.

Diskussionsfråga: Många påstår att amerikanerna aldrig landat på månen utan alla filmer är fejkade och inspelade i en filmstudio. Varför, tror du?

Kolorerat foto från Hindenburgkatastrofen 1937.

Källa: www.history.com/news/the-hindenburg-disaster-9-surprising-facts




Sammanfattning

Zeppelinare, luftskepp med stålskelett innanför, utvecklades under första världskriget men blev lite för lätta att skjuta sönder och togs ur bruk. Efter kriget började Tyskland med storskalig passagerartrafik med zeppelinare över Atlanten. Det var ett förhållandevis billigt och bekvämt sätt att färdas mellan världsdelarna. Ett problem var att Tyskland inte fick tillgång till helium, enligt Versaillesavtalet. Istället fylldes zeppelinarna med vätgas. Till skillnad från helium är vätgas extremt brandfarligt. "Hindenburg" var världens största zeppelinare. När den tog eld 1937 avstannade all kommersiell trafik med last eller passagerare med zeppelinare och den trafiken har inte återupptagits.

Diskussionsfråga: Var olyckan verkligen orsak till att alla kommersiella transporter med zeppelinare upphörde?