Åtgärder

Norska

Från Skolbok

Historian bakom norskan

Språkfördelning bokmål och nynorsk

I Norge finns två olika språk: bokmål och nynorsk. De två språken liknar varandra mycket, men många ord stavas och böjs olika. Bokmål används främst av dem som bor i Oslo och i de större städerna, medan nynorsk är koncentrerat till glesbygderna — till fjorddalarna i väster och till fjällbygderna. Men hur blev det så?

Norge under danskt välde

Norge blev ett självständigt kungarike år 872 och under vikingatiden spreds det norska språket med vikingar till både Island och Färöarna. I slutet av 1300-talet slogs Danmark och Norge ihop i en union som leddes av Danmark. Det enda universitetet i unionen fanns Köpenhamn och det var dit norrmän fick bege sig för att få bättre utbildning än man fick i byskolorna. Alla högre ämbetsmän, domare, präster, författare och vetenskapsmän använde danska som skriftspråk. Böckerna skrevs på danska och i kyrkorna var bibeln skriven på danska. Så var det i flera hundra år, skriftspråket var danska ända fram till mitten av 1800-talet och det var det språk som norska elever lärde sig i skolan. Men det talade språket var hela tiden norska, och ute på landsbygden levde de gamla norska dialekterna kvar utan att påverkas av det danska skriftspråket.


Unionstiden 1814-1905

Unionsflaggan

År 1814 tvingades Danmark att överlämna Norge till Sverige. I den union som då bildades med Sverige var Norge ganska självständigt och under 1800-talet växte sig tanken på ett land med egen kultur allt starkare. Många norrmän drömde om ett helt fritt Norge och ett eget norskt skriftspråk istället för danskan


Det fanns två vägar att gå. Antingen kunde man göra det danska skriftspråket mer norskt eller också kunde man skapa ett helt nytt skriftspråk med utgångspunkt i de gamla norska dialekterna. Norrmännen valde båda vägarna.


Bokmål

Genom att införa norska ord i skriftspråket och genom nya lagar om hur ord skall stavas skapades ”bokmålet” i mitten på 1800-talet. Det var på bokmål, ibland även kallat riksmål, som Asbjarnsen och Moe skrev ner de norska folksagorna och det var på bokmål som de berömda norska författarna Henrik Ibsen o Bjørnstjerne Bjørnson skrev sina verk i slut 1800-talet.


Nynorsk

Ivar Aasen, teckning.

Samtidigt skapade den norske språkforskaren Ivar Aasen ett helt nytt norskt skriftspråk: nynorsk, eller landsmål som det kallades i början. Ivar Aasen reste runt på den norska landsbygden och samlade in språkmaterial från de norska dialekterna. Många norrmän föredrog nynorsk framför bokmål, som de tyckte liknade danska alltför mycket. Framför allt på landsbygden och bland folkskollärarna vann nynorsk terräng. En del norska författare började skriva på nynorsk och det stärkte ytterligare det språkets ställning.

I slutet av 1800-talet fanns det alltså två skriftspråk i Norge, och båda språken hade ivriga anhängare. En häftig språkstrid utbröt mellan de båda lägren och en del språkforskare blev ovänner för livet. Genom ett beslut i Stortinget, den norska riksdagen, bestämdes slutligen att båda språken skulle vara lika viktiga. Sedan dess har både bokmål och nynorsk varit Norges två officiella språk. Men nynorsk har på senare år fått en allt svagare ställning. På 1940-talet hade över 30 procent av eleverna på lägre stadier nynorsk som undervisningsspråk. Nu är det bara 16 procent.


Författare

Norskan har en lång rad av författare. En som levde under andra värlskriget och som fick nobelpriset i litteratur 1920 för sin roman Markens Grøde var Knut Hamsun. En annan var Bjørnstjerne Bjørnson som fick nobelpriset i litteratur 1903 medan Norge fortfarande var svenskt och som skrev sångtexten till Norges nationalsång Ja vi elsker dette land.

Typiska drag i norskan

  • Ä och ö skrivs æ och ø; æ är sällsynt eftersom ä-ljudet för det mesta stavas med e i norskan.
  • Stavningen ck förekommer inte: istället skriver man t.ex. vekk
  • Konsonanter dubbeltecknas sällan i slutet av ord: istället skriver man t.ex til, at, vi1, skal

UTTAL

  • D, t och g är ofta stumma i slutet av ord och uttalas inte:

kvel(d), bor(d), huse(t), fatti(g)

BÖJNING

  • I bokmål är vokalen i ändelser -e:

hester rikere, rikest, kaste, kaster, kastet

  • I nynorsk finns också andra ändelsevokaler:

dagar, rikare, rikast, kasta, kastar

Exempel 1

BOKMÅL

Surtsey, vulkanøya som vokste opp av havet i årene 1963—1967. Islendingene gav den navn etter jotnen Surt, som ifølge et gammelt kvad kom sørfra med ild.


NYNORSK

Surtsey, vulkanøya som voks opp av havet i åra 1963—1967. Islendingane gav ho namn etter jotnen Surt, som etter eit gammalt kvad kom sørfrå med eld.

Exempel 2

Bokmål

Det var en gang en gris som bodde tett ved en kongs-gård. Så var det en dag at alle de andre var i kirke. Da syntes grisen det ble stusslig, og så rusla han oppover til kongsgården. Kongen var i kirke, han også, men det var nå grisen like glad med; det var ikke kongen han gikk etter, og ikke dronninga heller. Han vagga omkring mellan husa, han grov trynet sitt inn i søppel-dynga og rulla seg i leira og vaska seg i søla. Og da han kom hjem gjen, så var han enda svartere enn han pleide.

— Så du har vart i kongs-gården du, grisen min? sa budeia.

—Ja,jeg har så, sa grisen.

— Det lyste vel av sølv og gull der? sa budeia.

— Solv og gull så jeg ikke, sa grisen, men søppel og søle var det der.

— Ja, ja sa budeia og slo ei vassbøtte over’n, en finner det en leiter etter. Gris er du, og gris blir du, annet enn søppel og søle så ikke du om du för rundt til alle de kongs-gårdene som i verden er.

Nynorsk

Det var ein gong ein gris som budde tett attmed ein kongsgard. å var det ein dag alle dej andre var i kyrkja, og då tykte grisen det vart stussleg, og så rusla han i veg opp til kongsgarden. Kongen var i kyrkja han og; men det var no grisen like hendt med; det var ikkje kongen han gjikk etter, og ikkje dronninga heller. Han valtra ikring mellom ut-husa, han stakk trynet ned i sorp-dungen, rulla seg i leire og vaska seg i søla. Og da han kom heim att, så var han endå svartare enn vanleg.

— Så du har vori i kongs-garden du, grisen min? sa budeia.

— Ja, det har eg, sa grisen.

— Det lyste vel av sølv og gull der? sa budeia.

— Sølv og gull såg eg ikkje, sa grisen, men sorp och søle var der.

—Ja ja, sa budeia og slo ei bytte vatn over han, ein finn det ein leitar etter. Gris er du, og gris vert du; og anna enn sorp og søle såg ikkje du, om du fór rundt til alle kongsgardane som finst i verda.


Ordförklaringar:

strusslig tråkigt

rusla trippade

grov grävde

soppel-dynga sophögen

leira lera

vaska tvättade

søla smutsen

pleide brukade

budeia ladugårdspigan

sølv silver

vassbøtte vattenbytta

leiter letar

Exempel 3, norska nationalsången

Ja, vi elsker dette landet

Ja, vi elsker dette landet, 

som det stiger frem, 

furet, værbitt, over vannet, 

med de tusen hjem. 

Elsker, elsker det og tenker 

på vår far og mor 

og den saganatt som senker 

drømmer på vår jord. 

Og den saganatt som senker, 

senker drømmer på vår jord. 


Norske mann i hus og hytte,

takk din store Gud! 

Landet ville han beskytte 

skjønt det mørkt så ut. 

Alt hva fedrene har kjempet, 

mødrene har grett, 


har vår Herre stille lempet,

så vi vant vår rett. 

Har vår Herre stille lempet,

så vi vant, vi vant vår rett. 

(Resten är inte med på sången från Youtube)

Källor

Allt i svenska, Natur och Kultur, Falkenland 1994 ISBN 91-27-40015-8

Ess i svenska, Natur och kultur, 1997 ISBN 91-27-76140-1

Sångtext: www.metrolyrics.com/norway-native-anthem-text-lyrics-national-anthem.html

Video från Youtube