Åtgärder

Resa som kvinna i Nordamerika

Från Skolbok

images1.jpeg

Sarah Kemble Knight (1666 – 1727)

Att resa som kvinna var inte enkelt för några hundra år sedan. Speciellt inte om man skulle resa ensam. Sarah Kemble Knight (1666 – 1727) var ett undantag. Hon ägde ett värdshus och reste runt längs amerikanska östkusten samtidigt som hon skrev reseberättelser. Ändå var hon inte ensam utan hon hade alltid ett förkläde med sig, någon som såg till att inget hände henne. Märkligt nog var det främst någon från postväsendet som red med henne på hennes uppdrag.


Family-at-their-farm-New-Austria.jpg

Att sitta i en damsadel

Få kvinnor kunde rida och ändå färre satt hellre på en häst än de åkte i en vagn. Ett alternativ för kvinnor som var tvungna att färdas korta sträckor till häst var att rida på en damsadel, där man har bägge benen hängande längs samma sida på hästen. Det gick inte fort, men krävde inga större kunskaper i ridning.


z_p28christmas-03.jpg

Diligens

Ett sätt för kvinnor att färdas relativt bekvämt på längre sträckor var att använda sig av diligenser. Med sina fjädrande säten var de mycket bekvämare än något annat fortskaffningsmedel. När nätet av rutter där diligenser kördes ökade, ökade också möjligheterna att färdas från sin egen stad till en annan stad utan avbrott.

Det faktum att man inte reste ensam, utan alltid i grupp, innebar att ensamma kvinnor kunde skickas med en diligens utan förkläde eller annan beskyddare.

292px-The_Travelling_Companions_by_Augustus_Leopold_Egg.jpg

Att resa i diligens öppnade upp ett helt nytt sätt att umgås. Alla var likvärdiga i diligensen under resor som kunde ta många dagar att genomföra. Även om damer normalt sett inte blandade sig i männens diskussioner blev det ändå ett möte över både könsgränserna och socialgrupperna som inte kunde ske i något annat sammanhang.

cover_wagon_l.jpg

Nybyggare på väg över prärien


När familjer började resa västerut, över prärien, var det vanligtvis gifta kvinnor som reste i vagnarna tillsammans med sina män och barn. Ibland kunde även äldre släktingar följa med.

Det var omöjligt för en ung kvinna att följa med västerut helt ensam och samtidigt behålla ett gott rykte. Det var bara "dåliga" flickor som gjorde på det viset. Skulle en kvinna resa ensam var det för ett speciellt syfte och alltid tillsammans med någon form av förkläde eller beskyddare.

83100530_large_bxp22855h.jpg

Familj på ångbåt


Med tiden byggdes nätet av hamnar upp längs stränderna på de stora floderna. Det ledde till att det blev allt vanligare för rika människor att resa med ångbåt istället för med diligens. Det blev dessutom möjligt för unga kvinnor att gå ombord ensamma, ha sällskap och beskydd av besättningen under resan, tom. ha en egen hytt, för att slutligen kunna kliva av ångbåten i en hamn långt från hemmet på jakt efter nya möjligheter att försörja sig.


När järnvägsnätet byggdes ut skulle man kunna tro att det också skulle göra det enklare för unga kvinnor att resa ensamma, men så var inte fallet. Tvärtom blev det vanligt att mer skumma typer reste med tågen enbart för att ragga upp unga flickor. Dessa var ofta på väg mot en helt okänd stad och var lätta offer. De lovades välbetalda jobb i den nya staden, men slutade alltför ofta som glädjeflickor på någon bordell.

steamtrains.jpg

Ånglok


Vändningen kom när unga kvinnor började ta sig västerut i större mängder. På det viset fick de skydd av varandra. Dessutom blev det vanligt att järnvägsbolagen upplät kupéer ombord på tågen till enbart kvinnor.

2BAF279F00000578-3212158-Turning_the_clock_back_A_women_only_train_compartment_in_the_Thi-m-31_1440629312546.jpg

Kvinnor på väg västerut i kvinnokupé på 1930-talet. De fanns kvar ända in på 1970-talet i USA.

Om det var något som fick respektabla, unga kvinnor att ta steget västerut så var det matkedjan "Harvey" som anställde unga kvinnor på sina matställen som byggdes upp längs de större järnvägslinjerna. Harvey erbjöd precis det flickorna sökte: trygghet i att de var flera samtidigt, en anständig lön och ett tryggt boende på den plats där de arbetade. Dessa flickor blev välbehövligt tillskott av giftasmogna kvinnor i en mycket mansdominerad värld i väster där nybyggare sökte med ljus och lykta efter respektabla, unga kvinnor att gifta sig med.

2011-06-23_15-25-28_278.622x621.jpg

Harvey-flickor

I början av 1900-talet blev bilar vanligare och det fanns inget som hindrade kvinnor att köra dem. Det var faktiskt så att kvinnor fick ta körkort långt innan de fick rösträtt i USA. På bilden syns Anne French, USA:s första kvinna med körkort.

image-20130721210634.jpg

Anne French, fick som första kvinna i USA körkort år 1900

Till en början var bilar så dyra att familjen endast hade en, eller om man hade råd med flera bilar så hade man en anställd chaufför. Då var det vanligtvis så att det var mannen i huset som också körde bilen. Så var det under depressionen och ända fram till 1930-talets slut.

Detta ändrades under andra världskriget när så många män gick med i kriget och lämnade kvinnorna med bilarna. Många som inte hade körkort före kriget var tvungna att lära sig att köra familjens bil, lastbil eller traktor under tiden mannen var borta. Ett privilegium de inte gärna lämnade ifrån sig efter krigsslutet.

farmjournal_truck.jpg

Bondejournalen 1944


Det sista hindret för kvinnors resande var flyget, men kvinnor som Amelia Earhart visade vägen. Ändå skulle det ta flera årtionden innan kvinnor skulle kunna ta tjänst som piloter för trafikflygplan eller i flygvapnet.

4654820_640px.jpg

Amelia Earhart


Källa: http://allday.com/post/1193-the-perils-women-faced-traveling-in-america/