Åtgärder

Rom gudavärlden

Från Skolbok

gods.h1.jpg

Romarna trodde på många olika gudar och gudinnor. Man kan säga att de hade något gudaväsen för allt man kan tänka sig. Mars var t.ex. krigets gud. Det innebar att han var bra på att slåss vilket var något som soldaterna uppskattade. Därför var det just Mars som soldaterna bad till inför ett slag. Minerva var däremot vishetens, intelligensens och kunskapens gudinna och det var knappast några soldater som tillbad henne. Däremot kunde säkert skolpojkar be till henne för att lättare försöka förstå grammatik eller matematik. Eller också kunde kejsaren tillbe Minerva för att hon skulle ge honom vishet så att han kunde härska över Rom på ett klokt sätt. På det viset hade romarna hundratals gudar. Denna samling av gudar kallas för pantheon med ett finare grekiskt ord.


En märklig blandning

De romerska gudarna var en märklig blandning efter intryck från många olika folk. Innan Rom blev en storstad var området runtomkring befolkat av vidskepliga bönder som trodde på olika gudar och andar. När romarriket växte kom man i kontakt med nya folkgrupper med andra religioner. När man började handla med grekerna fick man även kunskap om deras brokiga gudavärld. Romarna tog till sig den och blandade grekernas tro med sin egen. Så trodde t.ex. romarna på Vulcanus, eldens gud. Men den var ganska lik grekernas Heifastos. Romarna tog helt enkelt sin egen gud och blandade den med den grekiska motsvarigheten men behöll det egna namnet på guden eller gudinnan.


Romersk – grekiska gudar

Här kommer några exempel på gudar, de grekiska namnen står i parentes.

  • Jupiter (Zeus) - himlens gud
  • Juno (Hera) – Jupiters (Zeus) fru
  • Neptun (Poseidon) - havets gud
  • Mars (Ares) - krigets gud
  • Venus (Afrodite) – kärlekens gudinna
  • Vulcanus (Heifastos) – eldens gud
  • Minerva (Athena) – vishetens gud
  • Diana (Artemis) – jaktens gudinna
  • Bacchus (Dionysos) – vinets och festens gud

Man också hade några egna gudar som inte var en kopia av de grekiska som t.ex. Janus (in- och utgångens gud) och Justitia (rättvisans gudinna).

Vesta

Romarna tillbad också gudinnan Vesta som var hemmets och härdens gudinna. Med härden menar man den eldstad där man lagade mat i hemmet. Vesta var en jungfru, orörd av män, och när man byggde templet till Vesta bestämde man också att de sex heliga kvinnorna som arbetade i templet, Vestalerna, inte fick umgås med män. Att snubbla när man gick in i huset ansågs vara ett riktigt dåligt tecken, därför var det tradition att när ett nygift par kom till hemmet så bar mannen sin brud över tröskeln.

vestal-virgins-1.jpg

Vestaler

Larerna

Romarna trodde också att det fanns en ande i varje hem som tog hand om hemmet, litet som man trodde på hustomten förr hos oss. Romarna kallade dem för ”larer” och hade ofta en liten statyett vid ett altare i hemmet där man offrade mat och vin till laren. En vanlig tro var att det var förfäders andar som blev larer för att ta hand om framtida ättlingar i familjen.


Mysteriekulterna

Cybele

420px-Ankara_Muzeum_B19-36.jpg

Cybele kallades även matar eller modergudinnan. Det var en urgammal gudinna med rötterna i nuvarande Turkiet där man tror att hon tillbads redan 7000 f.kr. Hon brukade avbildas som en kvinna med två lejon bredvid sig. Cybelekulten spreds till Rom runt 200 f.kr. när man trodde att hon kunde hjälpa romarna i kriget mot Karthago. Många var misstänksamma mot Cybelekulten, främst för att den krävde att hennes manliga präster, men inte de kvinnliga, skulle kastrera sig frivilligt. Precis som Cybeles älskare Attis enligt legenderna hade gjort som straff för att han varit otrogen

Isis

Isis ammar Horus, med en huvudbonad av Hathor

Man vet inte riktigt hur gammal dyrkan av Isis är, men förmodligen flera tusen år äldre än Romarriket. Dyrkan kom ursprungligen från Egypten. Hon hade rollen som modersgudinna och framställs ofta ammande sin son Horus, men romarna tillbad henne ofta istället i egenskap av en gudinna som härskade över jord och magi.

Mithras

280px-Neuenheimer_Mithraeum.jpg

Mithras är en gud från Persien där han var ljusets gud. Han brukade avbildas som en man som brottas med en tjur. Enligt legenderna föddes Mithras ur en klippa. Han dödade en helig tjur och när tjurens blod vattnade marken växte livet fram. I Rom blev Mithras främst soldaternas gud och började dyrkas 100-400 e.kr. Mithrastemplen byggdes alltid under marken eller i grottor. De var utan fönster och hade blåmålat tak. Många av de mithrastempel som romerska soldater byggde i Europa blev senare ombyggda till kristna kyrkor.

Judar och kristna

Romarna var inte direkt emot att judar och kristna hade en egen religion. Det enda romarna krävde var att judar och kristna skulle acceptera att kejsaren var gudomlig och dyrka honom tillsammans med den egna guden. Problemet var att det gick rakt emot guds bud ”du skall inga andra gudar hava jämte mig”. När judar och kristna vägrade att tro på kejsaren som gudomlig drabbades de av olika former av bestraffningar som ofta ledde till döden. År 312 e.kr. blev rollerna ombytta när den romerska kejsaren Konstantin bestämde att man skulle tro på kristendomen i Romarriket. Helt plötsligt var det de personer som trodde på de gamla gudarna istället för kristendomen som blev bestraffade.


Källor

http://books.google.se/books?id=68njLFA8DUEC

http://www.roman-empire.net/children/gods.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kybele

http://en.wikipedia.org/wiki/Isis

http://en.wikipedia.org/wiki/Mithras