Söderhavets tatueringar

Från Skolbok
Hoppa till: navigering, sök

Olika begrepp

  • Tā moko = Maoriska för tatuering i allmänhet men utfört med en kam/mejsel istället för nål
  • Moko = samma som tā moko
  • Au eller Uhi = det krattformade redskap med mejselformade nålar tatueraren använder


MTEL_Art_item06.png

Krigare på Hawaii, fullkropps tatuerad

Att tatuera sin kropp har varit en viktig tradition i Söderhavet. Tatueringar visade att man fick gifta sig, vilken släkt an tillhörde, vilken släkt man var ingift i, vilken status man hade i stammen osv. Alla vuxna var tatuerade någonstans, oavsett kön, och man började tatuera barnen i tonåren. För de flesta var tatueringen ett bevis på att man gått från att vara barm till att bli vuxen. En orsak till de avancerade tatueringarna tror man berodde på att polynesierna saknade skriftspråk.

Den folkgrupp som främst tatuerade sig var polynesierna. Det är ett folk som finns utspridda inom den polynesiska triangeln med ett hörn på Nya Zeeland, ett hörn på Påskön och ett hörn på Hawaii. Det var en engelsman som hette Cook som först beskrev dessa tatueriingar i Söderhavet och han sa att de kallades tattaw eller tattau av lokalbefolkningen. Metoden blev snabbt populär bland sjömän, trots att det är förbjudet att tatuera sig enligt bibelns gamla testamente, och ordet tattaw ändrades snabbt i folkmun till det mer engelska tattoo.

Polynesia-Triangle-Earth-View-300x298.jpg

Den polynesiska triangeln


De som levde nära ekvatorn, t.ex. de på Hawaii, gick omkring nästan nakna. Därför var det vanligt med helkroppstatueringar på dem.

De polynesier som levde långt söderut, som de på Nya Zeeland, hade kläder på sig för att skydda sig mot kylan. Då syntes inte kroppstatueringarna. Istället blev det vanligt att man tatuerade ansiktet. Det kallades för Moko eller Mokomokai om hela ansiktet var tatuerat.

Mokomokai-new-zealand.jpg 364183a634ce4d670d984ed5ca96cd4a.jpg

Mokomokai, avbildad på 1700-talet och nutid

Vackert tatuerade huvuden på fiender som dött i strid mellan stammar höggs av från kroppen och sparades. De var sedan värdefulla handelsvaror. Bland annat byttes de tillvita européer under 1800-talet, som betalade med gevär som kunde användas i nya strider mellan stammarna. Detta var speciellt viktigt under Muskötkrigen på öarna under 1800-talet. Handeln med avhuggna tatuerade huvuden var så viktig att man började tatuera tillfångatagna krigare i ansiktet för att kunna behålla huvudet efter att tatueringen läkt och fången dödats för att kunna byta det mot fler gevär.

Det fanns européer och amerikaner som samlade på avhuggna huvuden, men de flesta mokomokai hamnade slutligen på museer världen över. I modern tid har maorierna velat få tillbaka huvudena för attkunna begrava dem. Bland annat återlämnade Etnografiska museet i Stockholm ett huvud år 1990.

Privatsamling av mokomokaihuvuden

Privatsamling av mokomokaihuvuden

Hur gjorde man då för att bevara huvudena så att de inte ruttnade? Hjärnan och ögonen togs bort och alla öppningar i huvudet syddes ihop med linsnören av Nya Zeeländskt lin och klistrades ihop med kåda. Huvudet kokades eller ångades i en ugn och röktes därefter över öppen eld. Sedan torkades det i solen i flera dagar för att slutligen smörjas in med hajolja.

Kepala+Maori.jpg


Även kvinnorna på Nya Zealand tatuerade sig. De hade ingen tradition av mokomakai. Istället tatuerade kvinnorna läpparna så att de blev svarta och placerade en tatuering på hakan som sträckte sig ända upp till läpparna. Även om den ansiktstatueringen var mindre, var den minst lika viktig som en mokomakai vad det gällde att visa vilken släkt kvinnan tillhörde och vem hon var gift med. Förutom det var det vanligt att kvinnor tatuerades innanför kläderna, på lår och skinkor, för att även där visa att man var redo för ett äktenskap, vilka barn man fött, vilken familj man själv tillhörde, vilka familjer barnen fick kräva tillhörighet till osv.

Det ansågs länge fult för en kvinna att ha en tā moko och bara äldre kvinnor på landsbygden kunde ses med dem. Men traditionen att tatuera ansiktet har fått ett uppsving sedan början av 1990-talet bland ursprungsbefolkningen och bärs med stolthet igen som ett bevis på att man vördar gamla traditioner. Bland annat är en domare i högsta domstolen tatuerad med tā moko.

deputy-chief-judge-fox.jpg

Domare i högsta domstolen, Caren Fox, med sin ta moko

headerImage_taMoko_zpsmczjzwb3.jpg

Popgruppen "Blue Nightingales"

14964_512.jpg

Paikea, i filmen "Whale Rider", sminkad med moko inför ett skoluppträdande


Att tatuera sig var en smärtsam process. Tatueraren hade ett verktyg som ser ut som en liten kam med vassa spetsar. Den var gjord i ett hårt material som albatrossben, vulkanglas eller hajtänder. Spetsarna doppades i ett tusch gjort på bränd svamp eller aska från speciella träslag. Kammen lades med spetsarna på den plats på kroppen som skulle tatueras och sedan slog tatueraren in spetsarna i huden med lätta slag. En tatuering kunde ta flera dagar att göra klar. Just i ansiktet ligger blodkärlen ytligt och trycker man för djupt kunde men förblöda. Smärtan som uppstod av att ligga timme ut och timme in medan tatueraren långsamt knackade in tatueringen bit för bit var omänsklig. Men den som inte orkade med smärtan fick gå med en halvfärdig tatuering på kroppen resten av livet som bevis på vilken feg människa han var och den mannen hade mycket svårt att hitta sig en fru sedan.

Tatueringarna blev ofta infekterade och traditionen förbjöds inom bl.a. Franska Polynesien fram till 1900-talets början när nålar av stål, som var lätta att sterilisera, började bli vanliga bland tatuerare.

Nusho_Tamoko2.jpg

Traditionell tatuering

polynesian-tattooing-tools-202x300.jpg

Traditionellt tatueringsredskap, kallat "au" eller "uhi" på olika öar


Konsten att tatuera var något som ärvdes från far till son och var något som var fullt med mystik och religiösa idéer. De själva kallade tatueringskonsten tufaga. Det krävdes flera års tid som lärling, ofta fick han börja med att hamra inn mönster i sand eller träbark, innan en son tilläts utföra sin första tatuering själv.

Även om det var vanligast att män var tatuerare finns det beskrivet på några ställen att även kvinnor tatuerade. Bland annat beskriv en kvinna som togs till fånga i strid mellan stammar på 1830-talet som tatuerade hela ryggen på hövdingens fru.


I nutid har "tribals" blivit väldigt populära, men de är inte samma sak som en riktig, traditionell tatuering. Bland de skådespelare som har polynesisk bakgrund och som tatuerat in riktiga, traditionella moko på kroppen märks t.ex. Dwayne Johnson

original-9152-1430889921-14.jpg


[redigera] Källor

http://www.zealandtattoo.co.nz/tattoo-styles/polynesian-tattoo-history-meanings-traditional-designs/

https://www.thevintagenews.com/2016/12/28/goodbye-fierce-princess-a-tribute-to-carrie-fisher-talented-actress-writer-warrior-and-an-inspiration-to-people-of-all-ages/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mokomokai

Personliga verktyg