Substantiv

Från Skolbok
Hoppa till: navigering, sök

Vad är substantiv? Det finns en gammal ramsa som börjar med:

Substantiv är namn på ting,

sådana som, boll och ring


Det är litet sant, men substantiv är så mycket mer. Substantiv är det namn eller ord vi har för olika ”saker”. Man kan dela upp substantiv på:


Personer    syster  rörmokare     Jonathan  gammelfarfar
Djur	    ekorre  hamster       kamphund
Saker	    boll    ring          sudd      skattkista
Ämnen	    silver  kväve,        kolhydrat
Idéer	    nazism  konservatism  kommunism
Känslor     sorg    glädje        hat       kärlek


Oftast kan man sätta: en, ett eller flera, framför ett substantiv om det är i obestämd form, eller: den, det eller de framför ett substantiv i bestämd form. En ekorre - den ekorren ekorrar - de ekorrarna.


Konkreta och abstrakta substantiv

Som du ser i listan kan man ”ta” på vissa substantiv som t.ex. hamster, medan andra inte går att ”ta” på som t.ex. kärlek. De man kan ”ta” på kallas för konkreta substantiv, medan de som man inte kan ”ta” på kallas för abstrakta substantiv.


Egennamn

Ett egennamn är ett namn på en speciell person eller en speciell plats, ett speciellt djur eller ett speciellt föremål. Namn är också substantiv. Alla namn börjar med stor bokstav. Linda, Olle, Sverige, Europa.


Kollektivt substantiv

Ett kollektivt substantiv används om man har ett enda ord för en grupp människor, djur eller saker. familj, flock, hjord, skolklass.


Numerus

Numerus betyder antal. Nästan alla substantiv kan vara ett, eller fler än ett. Ental kallas för singular: (en) varg, (ett) getingbo Flertal kallas plural: (flera) vargar, (flera) getingbon


Det finns flera olika sätt att skapa plural från singular genom att ändra de sista bokstäverna i ordet:

-ar			vargar
-or			hackor
-er			regler
-r			skor
-n			riken
- (ingen förändring) 	bord


Kasus

Substantivet har två kasus i svenskan. Ett substantiv kan stå i grundform eller i genitiv. Genitivformen är samma sak som att substantivet hör till, eller ägs av, någon annan. Genitivformen får man genom att sätta ett ”s” på slutet av substantivet. Grundform: flicka, flickan, flickor, flickorna Genitiv: flickas, flickans, flickors, flickornas


Genus

Genus förklarar vilken sorts substantiv vi har att göra med. I svenskan finns två olika: n-genus (kallas även utrum) och t-genus (kallas även neutrum). De kallas så för om substantivet står i bestämd form slutar det endera på n eller på t.


n-genus (utrum): stol(en), bok(en), vind(en)
t-genus (neutrum): bord(et), hus(et), skrik(et)


Det finns ingen direkt regel i svenskan som förklarar om ett ord är ett n-genus eller ett t-genus, utan det får man helt enkelt lära sig utantill.


Källor

Allt i svenska, Falkenland, NoK 1994 ISBN 91-27-40015-8

(Inspirationskälla) Dags för svenska övningsbok, NoK 2008 ISBN 978-91-27-61508-3

Http://www.azon.se/skrivkurs/grammatik_web/substantiv.htm

Personliga verktyg