Vikingarna, eddorna och de isländska sagorna

Från Skolbok
Hoppa till: navigering, sök

Eftersom vikingarna själva inte skrev några böcker, bara någon enstaka rad med runor här och där, har vi inga bra berättelser om vikingarna från vikingatiden. De få texter som finns har skrivits ner av präster i Europa som levde samtidigt som vikingarna, men de var samtidigt offer för vikingarnas härjningar. Därför beskrev de gärna vikingarna som mycket värre än de förmodligen var.

Det finns tre skrifter och en saga som visserligen skrivits ner under medeltiden, efter vikingatidens slut, men som ändå beskriver vikingarnas liv.

De fornisländska böckerna kallas för eddor, och det är egentligen inget annat än ett fornnordiskt ord som betyder den gamle, eller farfars mor. Edda är än idag ett kvinnonamn på Island, liksom Hedda är det i Sverige.


Innehåll

[redigera] Den poetiska eddan

Man tror att dikterna och berättelserna i den poetisk eddan skapades redan på 800-talet, fram till 1000-talet men det var först på 1200-talet de skrevs ner och samlades ihop i den poetiska eddan. Det hörs på namnet att det är mycket dikter och sånger i boken, men det finns också många sagor där sagan om Sigurd Fafnersbane som dödar en drake är en av de mest kända. Totalt finns över 40 sagor, sånger och dikter i boken. Ungefär hälften handlar om hu det är bland vikingarnas gudar och ungefär hälften handlar om hjältar under vikingatiden.


[redigera] Snorres edda

Runt år 1220 e.vt. levde en författare på Island som hette Snorre Sturlason. Han skrev ihop en bok som egentligen var en bok i hur man blir bra på att skriva sångverser och en handbok i vikingarnas gudavärld. I den äldsta bevarade exemplaret av snorres edda står det:

Denna bok heter Edda. Snorre Sturlasson satte samman den på så sätt som den är ordnad här: Först berättas om asarna och Ymer, därefter följer Skaldskapens språk och benämningarna på många ting och sist Verslistan, som Snorre diktade om kung Hakon och Skule jarl.


[redigera] De isländska sagorna

Till skillnad från eddorna handlar de isländska sagorna om vanliga människor, hur de första vikingafamiljerna på Island hade det och hur det gick till när Island koloniserades av nordbor från 800-talet och framåt. De skrevs ner 400-500 år efter det att de händelser som beskrivs skedde. I de isländska sagorna blandas ofta historiska fakta med historier om sagoväsen och dessutom många överdrifter. Därför kan man inte vara riktigt säker på hur sant det som står skrivet är. Ändå räknar man de isländska sagorna som den bästa källan till hur vikingarna hade det eftersom många berättelser blivit bekräftade i nutid genom fynd som arkeologerna gjort. Totalt finns 105 sagor, varav Njals saga är en av de mest kända.


[redigera] Beowulfkvädet

Sagan om Beowulf verkar ha utspelat sig endera i Danmark eller i Västergötland. Sagan har följt med till England och överlevt där när den glömdes bort i Norden. Senare har språkforskare hittat texterna och kunnat översätta dem tillbaka till våra nordiska språk igen. Beowulf är en vikingahjälte som slåss med gengångare och troll. Slutligen slåss han mot en eldsprutande drake som visserligen tar hans liv men som Beowulf lyckas ge dödande skador i striden. Berättelsen utspelar sig kanske redan under 500-talet, forskarna är osäkra. Det man säkert ser är att sagan utspelar sig innan vikingarna börjar plundra Englands kuster. Däremot vet man att det äldsta exemplar av sagan som är nedskriven är från 1000-talet.

För oss i Norden är Beowulfsagan en nästan lika stor skatt som för den engelskspråkiga världen, eftersom den innehåller så mycket stoff från framförallt Danmark men också Sverige och inget av länderna har någon liknande historisk källa.

Personliga verktyg