Malmer: Skillnad mellan sidversioner
Från Skolbok
Ingemar (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
Ingemar (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Malmer som innehåller metaller kommer alltid ifrån | Malmer som innehåller metaller kommer alltid ifrån någon form av vulkanisk aktivitet. | ||
Ibland innehåller själva lavan metaller. Det är speciellt peciellt vanligt med järnmalm. Då lägger sig malmen i botten av magmakammaren i vulkanen, eftersom | Ibland innehåller själva lavan metaller. Det är speciellt peciellt vanligt med järnmalm. Då lägger sig malmen i botten av magmakammaren i vulkanen, eftersom malmen vanligtvis är tyngre än berget runtomkring. | ||
Ofta smälter metallerna ur sin ursprungliga sten genom högt tryck och hög värme tillsammans med vatten. | Ofta smälter metallerna ur sin ursprungliga sten genom högt tryck och hög värme tillsammans med vatten. Vattnet och ångan drivs uppåt i sprickor ovanför magman tillsammans med metallerna och när det svalnar stannar metallen i sprickorna. Är det en litosfärplatta kan den knådas ihop under sin färd neråt i jordens inre, nya metaller smälts och tvingas upp i gamla sprickor tillsammans med vatten och ånga, och på det viset koncentreras om och om igen. Detta är vanligt bland mer lättsmälta metaller som guld, silver, koppar och tenn. | ||
Slutligen är det vanligt med malmbildning när lava sprutar ut ur vulkaner under vattnet runt | Slutligen är det vanligt med malmbildning när lava sprutar ut ur vulkaner under vattnet runt ''öbågar''. Kallt havsvatten sipprar ner i sprickor i jordskorpan. Där värms det upp av magma som finns en liten bit längre ner i jordskorpan. Ångan ochdDet överhettade vattnet löser ut metaller ur berget och lavan. När sedan vattnet trycks ut på havsbottnen igen kyls det ner och metallerna fälls ut på havsbottnen i sänkor där metallerna koncentreras innan de täcks med sediment. Sveriges viktigaste malmfält, ''Skelleftefältet'', har bildats just på det viset. | ||
Versionen från 15 april 2018 kl. 15.50
Malmer som innehåller metaller kommer alltid ifrån någon form av vulkanisk aktivitet.
Ibland innehåller själva lavan metaller. Det är speciellt peciellt vanligt med järnmalm. Då lägger sig malmen i botten av magmakammaren i vulkanen, eftersom malmen vanligtvis är tyngre än berget runtomkring.
Ofta smälter metallerna ur sin ursprungliga sten genom högt tryck och hög värme tillsammans med vatten. Vattnet och ångan drivs uppåt i sprickor ovanför magman tillsammans med metallerna och när det svalnar stannar metallen i sprickorna. Är det en litosfärplatta kan den knådas ihop under sin färd neråt i jordens inre, nya metaller smälts och tvingas upp i gamla sprickor tillsammans med vatten och ånga, och på det viset koncentreras om och om igen. Detta är vanligt bland mer lättsmälta metaller som guld, silver, koppar och tenn.
Slutligen är det vanligt med malmbildning när lava sprutar ut ur vulkaner under vattnet runt öbågar. Kallt havsvatten sipprar ner i sprickor i jordskorpan. Där värms det upp av magma som finns en liten bit längre ner i jordskorpan. Ångan ochdDet överhettade vattnet löser ut metaller ur berget och lavan. När sedan vattnet trycks ut på havsbottnen igen kyls det ner och metallerna fälls ut på havsbottnen i sänkor där metallerna koncentreras innan de täcks med sediment. Sveriges viktigaste malmfält, Skelleftefältet, har bildats just på det viset.
Källor
Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1
http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/geologi/bergarterochmalmer/malmerochmalmbildning.349.html
Bildkällor
Alla bilder är från Wikimedia utom: