Malmer

Malmer som innehåller metaller kommer alltid ifrån någon form av vulkanisk aktivitet.

Ibland innehåller själva lavan metaller. Det är speciellt peciellt vanligt med järnmalm. Då lägger sig malmen i botten av magmakammaren i vulkanen, eftersom malmen vanligtvis är tyngre än berget runtomkring.

Ofta smälter metallerna ur sin ursprungliga sten genom högt tryck och hög värme tillsammans med vatten. Vattnet och ångan drivs uppåt i sprickor ovanför magman tillsammans med metallerna och när det svalnar stannar metallen i sprickorna. Är det en litosfärplatta kan den knådas ihop under sin färd neråt i jordens inre, nya metaller smälts och tvingas upp i gamla sprickor tillsammans med vatten och ånga, och på det viset koncentreras om och om igen. Detta är vanligt bland mer lättsmälta metaller som guld, silver, koppar och tenn.

Slutligen är det vanligt med malmbildning när lava sprutar ut ur vulkaner under vattnet runt öbågar. Kallt havsvatten sipprar ner i sprickor i jordskorpan. Där värms det upp av magma som finns en liten bit längre ner i jordskorpan. Ångan ochdDet överhettade vattnet löser ut metaller ur berget och lavan. När sedan vattnet trycks ut på havsbottnen igen kyls det ner och metallerna fälls ut på havsbottnen i sänkor där metallerna koncentreras innan de täcks med sediment. Sveriges viktigaste malmfält, Skelleftefältet, har bildats just på det viset.

Under bronsåldern gjordes vapen och redskap av brons, en blandning av metallerna koppar och tenn.

Tennmalm

Tennmalm är ovanligt i Europa. Det är egentligen bara i sydvästra England och i bergen mellan Tjeckien och Tyskland man kunde hitta malm under bronsåldern. Ursprunget är kassiteritmalm. Men malmenhittades som sten och grus längs bäckarna. Då kassiteriten är mycket mörkare än andra stenar i området var det lätt för bronsålderns malmletare att söka fram just tennmalmen. De kanske t.o.m. vaskade fram den som 1800-talets guldletare gjorde.

Kassiterit, Australien

Kopparmalm är vanligare än tennmalm. Under bronsåldern fanns en hel del stora kopparfyndigheter runt Medelhavet. Ön Cypern var känd för sina koppargruvor. De främsta källorna till koppar då var mineralen Malakit och Azurit. De är skarpt gröna och blå, vilket gjorde dem lätta att finna.

Malakit från Polen - Azurit (blå) på malakit (grön) från USA

Under stormaktstiden var vår svenska Falu koppargruva världens största och viktigaste koppargruva. 2/3 av all koppar i Europa bröts i den gruvan i form av mineralet kopparkis.

Kopparkis, det gula på stenen. från USA

Järnmalnm

Järn hittas i tre olika former: svartmalm, blodstensmalm och myrmalm. Svartmalm, eller magnetit, är svart till färgen, som namnet säger. men den är också magnetisk och tyngre än väntat att hålla i. Genom att slå loss små bitar från en malmsten och se om de fastnar på en magnet kan man snabbt avgöra om det är svartmalm man hittat. Blodstensmalm. hematit, kan vara svart den med, men är oftast brunröd i färgen. Den är inte magnetisk. Om man ristar ett streck med något vasst som en kniv i blodstensmalmen blir repan blodröd. Därav namnet. Blodstensmalmen är också den ovanligt tung att hålla i.

Magnetit och hematit

Källor

Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1

http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/geologi/bergarterochmalmer/malmerochmalmbildning.349.html

http://www.ebhportalen.se/Sv/Inventeringsrapporter/Falu%20gruva%20och%20tillh%C3%B6rande%20industrier.pdf

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia utom: