Åtgärder

Stenredskap: Skillnad mellan sidversioner

Från Skolbok

Skapade sidan med 'Stenåldern i Europa sträcker sig från ca 40 000 f. v. t. till 1800 f. v. t. när bronsåldern började. Ändå är det inte bara då man använt stenredskap. Före oss fann...'
 
mIngen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
Stenåldern i Europa sträcker sig från ca 40 000 f. v. t. till 1800 f. v. t. när bronsåldern började. Ändå är det inte bara då man använt stenredskap. Före oss fanns det andra människotyper på jorden. Nenderthalmänniskor, som använde stenredskap. Före det fanns erectusmänniskorna och så långt tillbaks i tiden som 2 000 000 år sedan använde habilismänniskorna vässade stenar, så kallade handkilar, för at stycka djurkroppar. Se [[http://grundskoleboken.se/wiki/Hur_blev_vi_m%C3%A4nniskor%3F mer]].
Stenåldern i Europa sträcker sig från ca 40 000 f. v. t. till 1800 f. v. t. när bronsåldern började. Ändå är det inte bara då man använt stenredskap. Före oss fanns det andra människotyper på jorden. Nenderthalmänniskor, som använde stenredskap. Före det fanns erectusmänniskorna och så långt tillbaks i tiden som 2 000 000 år sedan använde habilismänniskorna vässade stenar, så kallade handkilar, för at stycka djurkroppar. Se [http://grundskoleboken.se/wiki/Hur_blev_vi_m%C3%A4nniskor%3F mer].
 
 
==Vassa stenredskap, vapen==
 
De stenverktyg som finns kvar från vår egen stenålder är främst spetsar på spjut och pilar. Sten ruttnar inte och spetsar av annat material som trä, horn och ben har försvunnit för länge sedan.
 
När man gör pil- och spjutspetsar i sten är det viktigt att få till en fin, vass egg. Det gör att vissa bergarter och mineral inte är så lämpliga. Är de för mjuka blir eggen slö direkt. Därför fungerar t.ex. inte sandsten eller kalksten. Bryts den upp i för stor vinkel blir eggen inte vass. Därför fungerar inte t.ex. fältspat. Bäst är alltså hårda stenar som spricker som om de vore av glas.
 
[[File:Obsidian of Milos, blades from cores knapped with indirect percussion, Milos Mining Museum, 152980.jpg|600px|Obsidian från Grekland]]
 
''Blad av obsidia/vulkaniskt glas, från Grekland''
 
 
I andra länder har vulkaniskt glas, <i>obsidian</i> varit det mest eftersökta och värdefulla mineralet att göra vapen och vassa verktyg av. I Sverige finns inte obsidian. Där har stenåldersmänniskorna främst sökt efter <i>flinta>/i>. En hård bergart med samma mineral som kvarts. Flinta går att klyva upp i decimeterlånga blad, vassare än en stålkniv. Man kan hitta flinta så långt nprrut som i Härnösand i Sverige,
 
I brist på flinta finns andra stenar som är hårda och vassa. Kvarts och kvartsit går att bryta ner till pilspetsar men inte större vapen som yxor och spjut. Skiffer blir tunnt och vasst och duger till pilspetsar. hornsten är släkt med flinta och används som kvartsit där den hittas. Främst i södra Sverige. Finns inget annat har man hittat yxor av olika vulkaniska bergarter som basalt.
 
 
==Andra stenredskap==
 
Det är inte bara vassa redskap som gjorts i sten. Stenåldersmänniskorna gjorde skålar i <i>täljsten</i>, en bergart så mjuk att den går att tälja i med kniv. Oljelampor har gjorts genom att lägga olja och en veke i skålar av mjuka bergarter som <i>steatit</i>.  
 
 





Versionen från 24 april 2018 kl. 07.32

Stenåldern i Europa sträcker sig från ca 40 000 f. v. t. till 1800 f. v. t. när bronsåldern började. Ändå är det inte bara då man använt stenredskap. Före oss fanns det andra människotyper på jorden. Nenderthalmänniskor, som använde stenredskap. Före det fanns erectusmänniskorna och så långt tillbaks i tiden som 2 000 000 år sedan använde habilismänniskorna vässade stenar, så kallade handkilar, för at stycka djurkroppar. Se mer.


Vassa stenredskap, vapen

De stenverktyg som finns kvar från vår egen stenålder är främst spetsar på spjut och pilar. Sten ruttnar inte och spetsar av annat material som trä, horn och ben har försvunnit för länge sedan.

När man gör pil- och spjutspetsar i sten är det viktigt att få till en fin, vass egg. Det gör att vissa bergarter och mineral inte är så lämpliga. Är de för mjuka blir eggen slö direkt. Därför fungerar t.ex. inte sandsten eller kalksten. Bryts den upp i för stor vinkel blir eggen inte vass. Därför fungerar inte t.ex. fältspat. Bäst är alltså hårda stenar som spricker som om de vore av glas.

Obsidian från Grekland

Blad av obsidia/vulkaniskt glas, från Grekland


I andra länder har vulkaniskt glas, obsidian varit det mest eftersökta och värdefulla mineralet att göra vapen och vassa verktyg av. I Sverige finns inte obsidian. Där har stenåldersmänniskorna främst sökt efter flinta>/i>. En hård bergart med samma mineral som kvarts. Flinta går att klyva upp i decimeterlånga blad, vassare än en stålkniv. Man kan hitta flinta så långt nprrut som i Härnösand i Sverige,

I brist på flinta finns andra stenar som är hårda och vassa. Kvarts och kvartsit går att bryta ner till pilspetsar men inte större vapen som yxor och spjut. Skiffer blir tunnt och vasst och duger till pilspetsar. hornsten är släkt med flinta och används som kvartsit där den hittas. Främst i södra Sverige. Finns inget annat har man hittat yxor av olika vulkaniska bergarter som basalt.


Andra stenredskap

Det är inte bara vassa redskap som gjorts i sten. Stenåldersmänniskorna gjorde skålar i täljsten, en bergart så mjuk att den går att tälja i med kniv. Oljelampor har gjorts genom att lägga olja och en veke i skålar av mjuka bergarter som steatit.



Källor

Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1



Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia.



Åter till geografibokens register