Stenredskap

Stenåldern i Europa sträcker sig från ca 40 000 f. v. t. till 1800 f. v. t. när bronsåldern började. Ändå är det inte bara då man använt stenredskap. Före oss fanns det andra människotyper på jorden. Nenderthalmänniskor, som använde stenredskap. Före det fanns erectusmänniskorna och så långt tillbaks i tiden som 2 000 000 år sedan använde habilismänniskorna vässade stenar, så kallade handkilar, för at stycka djurkroppar. Se mer.

Vassa stenredskap, vapen

De stenverktyg som finns kvar från vår egen stenålder är främst spetsar på spjut och pilar. Sten ruttnar inte och spetsar av annat material som trä, horn och ben har försvunnit för länge sedan.

När man gör pil- och spjutspetsar i sten är det viktigt att få till en fin, vass egg. Det gör att vissa bergarter och mineral inte är så lämpliga. Är de för mjuka blir eggen slö direkt. Därför fungerar t.ex. inte sandsten eller kalksten. Bryts den upp i för stor vinkel blir eggen inte vass. Därför fungerar inte t.ex. fältspat. Bäst är alltså hårda stenar som spricker som om de vore av glas.

Blad av obsidian / vulkaniskt glas, från Grekland. Obsidian är vanligtvis svart

I andra länder har vulkaniskt glas, obsidian varit det mest eftersökta och värdefulla mineralet att göra vapen och vassa verktyg av. I Sverige finns inte obsidian. Där har stenåldersmänniskorna främst sökt efter flinta. En hård bergart av samma mineral som kvarts. Flinta går att klyva upp i decimeterlånga blad, vassare än en stålkniv. Man kan hitta flinta så långt norrut som i Härnösand i Sverige,

Spjutspetsar av flinta. Flinta är oftast kolabrun till brun-svart i färgen

I brist på flinta finns andra stenar som är hårda och vassa. Kvarts och kvartsit går att bryta ner till pilspetsar men inte större vapen som yxor och spjut. Skiffer blir tunnt och vasst och duger till pilspetsar. hornsten är släkt med flinta och används som kvartsit där den hittas. Främst i södra Sverige. Finns inget annat har man hittat yxor av olika vulkaniska bergarter som basalt.

Andra stenredskap

Det var inte bara vassa redskap som tillverkades av sten. I slutet av stenåldern, när människor började odla säd i stor skala, blev handkvarnar av sten vanliga. Man la kornen melan stenarna, drog runt dem och kornen maldes ner till mjöl.

Handkvarn

Handkvarn av sten, som de kunde se ut på stenåldern

Skålar av täljsten, nordamerika. Täljsten är oftast grå i färgen men det finns även brun.

Stenåldersmänniskorna gjorde skålar i täljsten och steatit. Två bergarter så mjuk att den går att tälja i med kniv. Oljelampor har gjorts genom att lägga olja i en skål med pip där man kunnat fästa en veke. Veken kunde vara av flätat gräs eller märg från gräset veketåg.

Oljelampor av steatit, inuiter. Skålen fylldes med fett från t.ex. säl och en snörstump fick bli veke i pipen

Källor

Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia.