Åtgärder

Landskapet kring Sveriges hav

Från Skolbok

Knubbsälar

Knubbsälkoloni, Helgoland (Tyskland)


Två tredjedelar av jordens yta består av hav. Längs Sveriges kuster finns två hav. Västerhavet i väster, som egentligen består av haven Kattegatt och Skagerrak, och Östersjön i Öster.

Västerhavet är en del av Atlanten så vattnet är lika salt där som det är vid Afrikas västkust. Östersjön däremot har bräckt vatten. I bräckt vatten är salthalten så låg att fiskar som man annars bara hittar i färskvatten, som gädda och abborre, trivs i Östersjöns bräckta vatten.

I havet bildas också växtplankton. De är växter men ser inte ut som de växter vi är vana vid utan liknar oftare hjul eller stjärnor.

Växtplanktonen flyter omkring i vattnet som gröna moln och är viktiga som mat till olika växtätande plankton – djurplankton. Hoppkräftor är ett exempel på ett djurplankton.

Både växt- och djurplankton är viktiga som mat till många olika djur, bland annat fiskar och fåglar.

Algblomning

Algblomning i Östersjön


Alger är en sorts plankton. Alger finns både i sjöar och hav. Speciellt kiselalger, som har ett skal, är riktigt vanliga och i en enda liter havsvatten kan det finns flera miljoner kiselalger. Ibland kan det bildas för mycket alger som är giftiga. Då får man inte bada i vattnet och husdjur som hundar, som dricker vattnet, riskerar att dö.

Om det inte finns plankton i vattnet finns det få andra djur som kan överleva i eller kring vattnet.


Strandbrynet

I strandens grunda vatten, där hav och land möts, finns mest näring. Det är näringsämnen från land som sköljs ut i havet med regnvatten och avloppsvatten tillsammans med djur och växtdelar som spolas upp på stränderna ur haven som gör strandområdet så näringsrikt. Därför trivs flest växter och djur också just där. Speciellt i bottnar som är dyiga och mjuka.

Västerhavet

Ilandfluten brunalg, knivmussla, hjärtmussla, sandmussla, blåmussla Rödalg (karragentång), ejder (hane och hona), strandskata, brännmanet, öronmaneter


Längs Västerhavets sand- och lerstränder är bottnen fylld av olika musslor som: sandmusslor, amerikanska knivmusslor och hjärtmusslor. Sandmasken lever nergrävd men syns tydligt ändå. De korviga högarna röjer den. På bottnen hittar man ofta yngel från olika plattfiskar. De mjuka bottnarna är viktiga som barnkammare till fiskarna.

Kommer man upp på steniga bottnar finns ett helt annat landskap. Rödalger som kan växa ända nere på 30 meters djup kommer nästan ända upp till ytan där de konkurrerar om plats och solljus med andra växter som blåstång och bladtång. Tång har inga riktiga rötter eftersom den kan ta den näring den behöver direkt ur vattnet.

Tång är en sorts alger och många har fått namn just efter sin färg, som rödalger, brunalger, grönalger osv.

Det finns många havsdjur som söker skydd i tången, som märlor, tångräkor och vattengråsuggor. Blåmusslor trivs på steniga bottnar där den kan klistra fast sig. Många olika sorters småfisk trivs också bland tången, som smörbult.

Strandkrabba

Strandkrabba

De flesta barn på Västkusten har någon gång försökt fiska strandkrabba med en klädnypa agnad med en spräckt blåmussla. Strandkrabborna klarar av att vara ovanför vattenytan en tid.

Precis där vågorna möter stenen hittar man ofta strandsnäckor som sitter fast på klipporna.

Kommer man litet längre ut är sjöstjärnor rätt vanliga. Har man tur kan man hitta sjögurkor och sjöborrar. På bottnen växer ett fåtal nordiska koraller som Död mans hand.

Flytande ute i havet kan man få se den nästan genomskinliga öronmaneten eller den orangefärgade brännmaneten som känns som man kommit åt en brännässla om man kommer åt dess tentakler.

Eftersom Västerhavet gränsar till Nordsjön och Atlanten kommer det ibland in ovanliga bjässar från de stora haven som valross, späckhuggare och vikvalar. Tumlare är rätt vanliga, liksom Bohusläns landskapsdjur knubbsälen.

Tumlare

Vanlig tumlare, kortare nos än delfin


Typiska blommor som växer längs Västerhavets stränder är: trift, smällglim, skörbjuggsört och den ståtliga strandkålen.

Typiska fåglar är dels strandskatan som känns igen på sina långa ben och långa näbb och tydliga färger. Dels ejdern som livnär sig på blåmusslor och där hanens svart-vita fjäderdräkt är tydlig.

Trift, smällglim, skörbjuggsört, strandkål

Östersjön

Östersjön

Östersjön med vattendjup

Östersjöns vatten är så litet salt eftersom det bara kan komma in nytt saltvatten genom Öresunds trånga öppning i söder, samtidigt som det rinner ut både floder och älvar längs dess långa kuster. Längst i norr, i Bottenviken, så lånht från Öresund man kan komma, hittar man växter och djur som enbart trivs i färskvatten eftersom salthalten är så låg där att Östersjöns vatten närmast liknar en insjös.

Östersjön är inte alls lika artrikt eller fullt av liv som Västerhavet. Stränderna liknar mest de stränder man hittar vid en insjö. Visserligen växer en del spännande buskar som havtorn på några ställen, men det är allt.

Havtorn

Havtorn

I havet finns öronmaneter och blåmusslor, som i Västerhavet, men de blir mer och mer sällsynta ju längre norrut man kommer i Östersjön. Fördelen för blåmusslorna är att två av deras värsta fiender, sjöstjärnor och sjöborrar, inte lever i Östersjön.

Som ett minne sedan den tid Östersjön var en smältvattensjö för istidsglaciärer finns fortfarande ishavsgråsuggor som kryper omkring på bottnen.

Ishavsgråsugga

Ishavsgråsugga

Blåstång, en brunalg som även finns i Västerhavet, klarar sig bra i bräckt vatten och kan hittas långt upp i Östersjön. Även i Östersjön tar småfisk skydd i tångskogarna, men här är det mer spigg som skyddar sig.

Blåstång

Ilandfluten blåstång

Ibland förirrar sig en val in i Östersjön, men de dör ofta ganska snart. Det enda större däggdjuret man hittar i Östersjön är gråsäl.

Gråsälsunge

Gråsälsunge

Tumlare simmar runt båten, Västkusten

Gråsäl på Skansen, Stockholm

Knubsäl i Slottsskogen, Göteborg

Strandskator, Sotenäs

Filmning vid dyk, Västkusten

Filmning vid dyk, Västkusten

Filmning vid dyk, Östkusten

Källor:

PULS Biologi, NoK 2012 ISBN 978-91-27-42131-8

Physical Geography, sixth edition, Tom L. McKnight. 1984 ISBN: 0-13-950445-1

Åter till geografibokens register