Åtgärder

Dejten- läsa mellan raderna

Från Skolbok

Version från den 18 januari 2024 kl. 15.23 av Ingemar (Diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Park Bench at Night (279616294).jpg

Många meningar har en siffra ⓪ insprängd i texten. Det är en plats där du ska läsa mellan raderna, en inferens. Under fliken "frågor", eller om du skrivit ut dem på separat papper, finns frågorna till inferenserna där du ska försöka lista ut vad som egentligen menas, men som inte är tydligt utskrivet.

Dejten


David tittade nervöst på klockan och ①slätade till sitt hår en sista gång innan han satte sig på parkbänken framför biografen. Den kalla vinden fick honom att dra åt sig jackan och önska att han inte hade valt den ljusa skjortan. Han hade varit på bio förr, men den här gången var annorlunda. Han hade bjudit ut Emma, den blyga tjejen från skolan som han tänkt på så ofta, så länge.
   En snabb blick på mobilens klocka avslöjade att filmen snart skulle börja. Var var hon? Ett ljud bakom honom fick honom att snabbt lägga ner mobilen igen.
   “Hej”. Emmas leende gjorde smilgroparna tydliga. “Ursäkta att jag är sen. Ska vi gå?”
   David ②reste sig upp och sträckte ut armarna, men Emma vände sig om och började gå ut ur mörkret, mot biografens upplyst entré på andra sidan gatan. Med två snabba steg var han bredvid henne igen.
   “Vet du, jag hörde att popcorn här är ganska bra. Vill du ha något?”
   Emma nickade: "Ja, ③det vore gott, tack.”
   Dörrarna till salongen var öppna och de gick mot ljudet från reklamfilmerna. Biografen var halvtom, men ändå var de tvungna att pressa sig förbi en handfull människor innan de kunde sjunka ner på sina platser på mitten av raden. Popcornen placerade David på mugghållaren mellan dem. ④Hjärtslagen dunkade i öronen när deras händer möttes för en sekund nere bland popcornen. Emmas hand försvann inte heller utan höll sig kvar några sekunder innan hon långsamt förde popcornen till munnen. Deras blickar möttes.
   “Så, har du sett någon bra film på sistone?” David svor för sig själv, var det allt han kunde komma på?
   “Inte direkt.” Emma tuggade ur munnen. “Jag är inte så insatt i film, tror jag.”
   Han släppte ut luften som blev kvar i lungorna när han ⑤höll andan utan att tänka på det. “Inte jag heller, faktiskt. Men den här verkar bra, eller hur? Jag menar, om du ser den, tror jag att du kommer att gilla den.
   ⑥Hennes tänder blänkte vita i ljuset från filmen. “Jag är säker på det.”
   Ett smattrande från filmduken drog till sig deras blickar. Reklamen var över och den riktiga filmen började. Det var något romantiskt med förvecklingar mellan en tjej och två killar. ⑦Han skulle aldrig gått på den själv.
   Efter en stund släppte nervositeten. Emma var fullt upptagen med att titta på filmen, men varje gång som han tog popcorn tog också hon. Varje gång nuddade deras fingrar varandra. Han försökte följa med i filmen och när Emma skrattade, så skrattade han också. ⑧Även om han inte förstod vad som var roligt.
   Mot slutet av filmen vred han lite på sig så att armbågen kom att vila mot Emmas armbåge. Han kunde känna hennes värme genom skjorttyget. ⑨Hon försökte inte dra undan sin arm utan satt kvar. Återigen började hjärtat slå snabbare, speciellt när Emma sneglade mot honom och log.
   Efter bion gick de bredvid varandra, ut i nattkylan, utan att säga ett ord. Först när de var på trottoaren utanför och ⑩såg åt varsitt håll längs gatan tog David sats.
   “Så, eh, vad tyckte du om filmen?”
   “Den var okej, antar jag. Ganska normal.”
   “Normal? Hur är den då?” Han tystnade. ⑪Han kunde ha bitit sig i tungan just då.
   “Jag menar, den var väl speciell, på sitt sätt, men samtidigt så brukar alla filmer jag tittar på vara så här. Eller vad tycker du?”
   ⑫“Eh jo, jag tycker också den var likadan. Alltså, som andra filmer. Och "lite speciell.” Rösten dog bort, och han tog ny kraft. “Så, eh, vad tycker du om att göra efter en film?”
   “En promenad kanske?. Och du?”
   “Perfekt. Jag älskar promenader.”
    Bara ljudet från bilarna bakom dem hördes när de sneddade in i parkens mörker. Här och där var visserligen låga gatlyktor tända, men mellan dem var parkgångarna svarta.
   “Det är kallt.” Emma huttrade till. “Jag önskar att jag hade fått på mig något varmare.”
   “Ja, det märks att vintern är på väg.”
   ⑬Emma tittade på honom lite extra länge innan hon tryckte ner händerna djupare i jackfickorna. De hade nått ett mörkt parti där två gatlyktor i rad var släckta. Ovanför dem var natthimlen kolsvart och beströdd med gnistrande stjärnor. Båda stannade upp och beundrade natthimlen. David ryckte till invärtes när han kände Emmas arm glida runt hans midja.
   “Det är vackert här.” Emmas röst var låg, hon lade kinden mot hans axel så att hårtestarna kittlade honom i örat. ”Nästan som i filmen vi såg.”
   “J-ja, verkligen.” Han vände ansiktet mot henne. Emma lade sin andra hand på hans mage. ⑭Ögonen var slutna och de fuktiga läpparna lätt särade. “Det är för att ljusen från vägen inte stör. Det är därför stjärnorna syns så bra här i parken.”
   “Tror du det?” Hon släppte honom. Händerna tryckte hon ner i jackfickorna igen.
   “Mm, vi lärde oss det i fysiken.”
   ⑮“Lärde ni er ingenting i biologin?” Rösten var låg, nästan en viskning.
   Emma började gå mot ljuset, de återstående gatlyktorna ledde hela vägen fram till utgången. David följde Emma, men varje gång han kom ikapp ⑯skyndade hon på stegen, tills de var utanför parken. Där stannade hon och nickade åt höger.
   “Jag ska åt det hållet.”
   “Inte jag, jag bor åt andra hållet.”
   De stod tysta några sekunder. Återigen drog David fingrarna genom håret. ⑰Emma log mot honom.
   ⑱“Du är så korkad, vet du det?”
   “Korkad?”
   “Ja, kom.” Hon tog ett steg framåt, slog armarna runt hans axlar och begravde ansiktet i hans hals. “Tack för ikväll. Jag hade riktigt roligt.”
   “Jag o-också. Det var trevligt.” David visste inte riktigt var han skulle lägga händerna, och sekunden senare behövde han inte fundera mer. Emma rätade på sig, tog några steg baklänges och höjde handen till en vinkning. “Vi borde, eh, göra det här igen någon gång.”
   Emma log. “Ja, det skulle vara trevligt.”
   Hon vände på klacken och gick iväg längs gatan. ⑲Flera gånger stannade hon till, vände sig om och tittade åt hans håll, och varje gång vinkade han till henne. Tills hon försvann bakom hörnet vid kvarterets slut. Först då började han själv vanka hemåt, lycklig och ⑳fylld av förväntan tills nästa gång de skulle ses.

Av Ingemar Wiklund - 2024, Kristinedalskolan i Stenungsund.
Vid frågor, skriv till: ingemar.wiklund(AT)edu.stenungsund.se


FRÅGOR


① Varför slätade David till håret?
② Varför sträckte David ut armarna, och varför gick Emma förbi?
③ Vem köpte popcorn?
④ Varför går Davids puls upp?
⑤ Varför höll David andan?
⑥ Varför visar Emma tänderna?
⑦ Varför såg David filmen med Emma om han aldrig skulle sett den själv?
⑧ Varför skrattar David trots att han inte förstår vad som är roligt?
⑨ Vad innebar det att Emma inte längre drog sig undan?
⑩ Vad innebar det att de såg åt olika håll, istället för åt samma håll?
⑪ Varför kunde David ha bitit sig i tungan just då?
⑫ Brukar David titta på samma sorts filmer som Emma, tror du?
⑬ Varför trycker Emma ner händerna i jackfickorna?
⑭ Varför slöt Emma ögonen och vände sig mot David?
⑮ Varför fråga Emma om david lärt sig något i biologin?
⑯ Varför väntar inte Emma på David?
⑰ Vad innebär det att Emma helt plötsligt log mot David?
⑱ Varför tycker Emma att David är korkad?
⑲ Varför stannade Emma till och vände sig om gång på gång
⑳ Tror du Emma vill gå på ännu en date med David?
EXTRA: Tänk att du är tonårskille eller tonårstjej - vad är budskapet?





Åter till registret för läsförståelsetexter