Iran från shahen till Khomeini
Från Skolbok
I samband med andra världskriget avsattes den sittande shahen av Iran och hans son Mohammad Reza Pahlavi sattes in i stället i ett samarbete mellan Storbritannien, Iran och Sovjetunionen. Efter andra världskriget fick Iran ökad självständighet. I samband med detta ökade USA sitt intresse för Iran. Iran hade stora tillgångar på olja och det var viktigt både för USA och Storbritannien att rätten till Irans olja fortsättningsvis hamnade i oljebolag i USA och England.
1951 ändrades detta. Irans premiärminister Mohammad Mosaddegh tog över ledningen av Iran från Shahen och förstatligade oljefälten, vilket innebar att utländska oljebolag fråntogs rätten till oljan. Mosaddegh ville att vinsten från all försäljning av Irans olja skulle stanna i Iran. Främst brittiska oljebolag, som investerat mest i Iran, drabbades hårt. Britterna övertalade USA att hjälpa till i en statskupp i Iran och med amerikanska CIA:s hjälp störtades Mosaddegh 1953, och Pahlavi, som var mer vänligt inställd till USA, Storbritannien och deras oljebolag, återinsattes som högste ledare, eller som shah, över Iran. Från 1971 drog sig Storbritannien sig helt ur Irans politik vilket lämnade total kontroll över Iran till shahen, och i realiteten till USA.
Iran under shahen
Shahen av Iran, Pahlavi, hade utbildat sig i Schweiz och var synnerligen västvänlig, framförallt mot USA. Genom flera reformer förändrade han det iranska samhället så det blev allt mer likt det i Västvärlden. Den mest berömda reformen var Den vita revolutionen på 60-talet där ett modernt vägnät mellan landets större städer byggdes, lantbruket moderniserades, dammar för elförsörjning byggdes och utbildningsnivån ökades rejält för att få bort analfabetismen i landet.
Ekonomin blomstrade. Landet fick in pengar från oljeindustrin samtidigt som exportinkomster från både jordbruket och industrin ökade. Det skapade en rik medelklass som aldrig funnits tidigare i Iran. Medelklassen levde som medelklassen gjorde i andra länder i Västvärlden. Det var ingen skillnad mellan att gå genom en villaförort, bada på en sandstrand eller shoppa i ett shoppingcenter i någon av de större städerna i Iran, jämfört med att göra samma sak i USA, Frankrike eller Storbritannien. Men det fanns också en mycket stor, fattig arbetarklass som inte hade en chans att få samma levnadsstandard som medelklassen - eller för den delen shahen och hans vänner, som levde i ett lyx och ett överflöd få människor ens kunde drömma om.
Den demokratiska revolutionen
Shahens hälsa blev allt sämre i takt med att canceer spred sig i hans kropp. Samtidigt blev muslimska extremister allt högljudda i sina demonstrationer och protester mot shahens förtryck av oliktänkande och den vulgära, västliga livsstil många rika iranier hade.
Shahen lämnade Iran xx för vård utomlands och lämnade istället makten till den nytillträdde premiärministern Abolhassan Banisadr som med "fria händer" fick göra vad han kunde för Irans bästa. Banisadr genomförde flera reformer. Framförallt gav han den fattigare, mer extremistiska muslimska delen av befolkningen större lagliga rättigheter. Många i medelklassn tyckte att Banisadr gjorde ett bra jobb och förväntade sig att hans styre var samma sak som Irans framtid. Medelklassen förstod inte kraften i förhoppningarna om en bättre, islamistisk värld som fanns i den fattiga delen av befolkningen
Källor
https://www.britannica.com/summary/Mohammad-Reza-Shah-Pahlavi
Bildkällor
Alla bilder från Wikimedia Commons utom: